Jubileumsbok Kustjägarna 60 år

KUSTJÄGARNA - 60 år av utveckling, ubåtsjakt och internationella insatser 

KUSTJÄGARNA - 60 år av utveckling, ubåtsjakt och internationella insatser.

KUSTJÄGARNA - 60 år av utveckling, ubåtsjakt och internationella insatser.

Med anledning av kustjägarnas 60-årsjubileum har Sällskapet Kustjägarveteraner givit ut en jubileumsbok. Boken kommer finnas till försäljning under Kustjägardagen på Korsö och senare under hösten till allmän försäljning i bl.a. KJV:s webbutik.

Kort om boken

1956 började utbildningen av de första kustjägarna. Uppgifterna var offensiva och defensiva amfibieoperationer vid svenska kusten och i närområdet. Under tiden för obligatorisk värn- plikt var det frivilligt att bli kustjägare och förbandet blev omtalat för sin hårda utbildning. Idag är Kustjägarkompaniet en attraktiv arbetsplats för soldater, gruppchefer och officerare. Boken sätter Kustjägarkompaniet i perspektiv och utgår från krigets krav för att ge läsaren kunskap om svensk amfibiekrigföring från 1500-talet till dags datum. Via det kalla kriget, ubåtsjakter och internationella insatser har kustjägarna ånyo Östersjön och de svenska kusterna som viktigaste operationsområdet. 

Boken har både en bred och djup ansats om svensk amfibiekrigföring: vad ur ett militärt perspektiv är unikt för Östersjön och Stockholms skärgård? Vilka var kustjägarnas första hemliga krigsuppgfter? Vad gjorde kustjägarna under 1980-talets ubåtsjakter? Kommer kustjägare att behövas i framtidens försvar? 
Boken är skriven av personer med mycket god kunskap om militärhistoria, säkerhetspolitik och svensk amfibiekrigföring. Sex av skribenterna är officerare med lång erfarenhet från Kustjägarkompaniet och Amfibiebataljonen. Utgående från tidigare hemliga dokument, intervjuer och skribenternas egna yrkeskunskaper ger boken en unik och innehållsrik läsning om ett av Försvarsmaktens mest kända förband – Kustjägarna. 

 

ISBN: 978-91-639-1623-6 

Krigsseglardagen 2016

I helgen, söndagen den 4 september, genomförde Krigsseglardagen av Sjömanskyrkan i Göteborg. Evenemanget som genomförs årligen för att hedra de över 2 000 svenskar som omkom under andra världskriget i samband med att värna vårt territorium och trygga våra handelsvägar. Vid Barken Viking Lilla Bommen hölls högtidstalet av Kommendör 1.a graden Nils-Ove Jansson. Nils-Ove Jansson är även författare till den uppmärksammade boken ”Omöjlig Ubåt”. Talet är så pass intressant att jag väljer att återge det i sin helhet nedan, se även Janssons meriter under talet.

Krans vid Krigsseglarnas minne 2016

Krans vid Krigsseglarnas minne 2016

 

- Högtidstalet –

 

Vi har samlats här för att minnas och hedra våra svenska krigsseglare. De gjorde värdefulla och uppoffrande insatser för vårt land under kriget. Över 2000 män och kvinnor omkom när mer än 270 fartyg sänktes. Av fiskeflottan förlorades 31 fartyg och 91 fiskare fick sätta livet till i sitt viktiga arbete för folkförsörjningen. Slutligen förlorade Marinen 106 man i samband med minröjning och sjöfartsskydd.

För nästan exakt på dagen 20 år sedan sattes Krigsseglarmonumentet upp efter att den svenska regeringen sent omsider gett ett officiellt erkännande av krigsseglarna men det skedde först efter påtryckningar från många håll. I andra länder var detta självklart långt tidigare.

Betydelsen av sjöförbindelser har alltid varit stor. Sverige är faktiskt en ö från handelssynpunkt. Under Andra Världskriget var landet avspärrat men befolkningen kunde ändå överleva tack vare en hög självförsörjnings grad i det svenska jordbruket, ett omfattande fiske samt insatserna av våra krigsseglare.

Idag är Sverige helt beroende av våra sjöförbindelser. Störs eller avbryts dessa stoppar vår industri, maten tar slut i affärerna och efter cirka en vecka börjar svenskarna att svälta. Om jag vore Försvarsminister skulle jag inte vara så orolig för Gotlands försvar däremot skulle jag ligga sömnlös om nätterna för att det saknas minröjningsresurser för hamnarna på Västkusten och att det råder allvarliga brister i vår ubåtsjaktförmåga.

Modern hybridkrigföring där främmande makt med dolda medel kan påverka ett land utgör idag det farligaste och mest sannolika hotet vid en konflikt. Att hålla våra hamnar öppna och vår sjöfart gående är därför avgörande.

Det är således viktigt att Sverige vidtar alla åtgärder som går för att dagens sjöfolk, fiskare och marin personal inte ska behöva uppleva samma svårigheter som sina föregångare. Det är också viktigt för vårt lands befolkning och för Sveriges välfärd.

Avslutningsvis vill jag att vi reser oss upp och hedrar våra krigsseglare, varav några är här, och det gör vi med en varm applåd. Därefter kommer det att nedläggas en krans vid krigsseglarmonumentet.

 

Kmd 1.gr Nils-Ove Jansson, 

Den siste Marinkommandochefen på Västkusten

 

 

Nils-Ove Jansson håller tal till krigsseglarnas minne 2016

Nils-Ove Jansson håller tal till krigsseglarnas minne 2016

 

Nils-Ove Jansson innehade väsentliga militära befattningar under de år när ubåtskränkningarna var som intensivast. Han ingick i den marina analysgruppen och var under tre år operativt ansvarig för Kustflottans ubåtsjaktinsatser. Han har analyserat Warzawapaktens marinstridskrafter och varit Chef för Försvarsstabens Underrättelseavdelning. Under åren 1992 - 95 var han Chef för ÖB:s Underrättelse- och Säkerhetskontor och Ställföreträdande Chef för MUST. Nils-Ove Janssons sista befattning var Chef för Västkustens Marinkommando med Öresunds Marindistrikt. Han lämnade försvarsmakten 2001 efter 35 års tjänstgöring.
Kommendör Jansson lämnade underlag till Ubåtsskyddskommissionen 1983 samt Ubåtskommissionerna 1995 och 2000. Nils-Ove Jansson är ledamot i Kungliga Örlogsmannasällskapet och i Kungliga Krigsvetenskapsakademien. 

Mårten Granberg, chefredaktör för Tidningen Kustjägaren

Antalet inbetalningar räknade - 523 kommer till jubileet

Kustjägare!

Projektledningen för Kustjägarnas 60 årsjubileum har nu räknat av antalet inbetalningar och särskilt inbjudna gäster.

Vi blir 523 personer på lördagen och 341 som stannar till söndag och deltar i lördagskvällens middag och PUB.

Helt fantastiskt!

Viktigt

Cinderella är fylld till absolut sista plats så är du anmäld, men inte har betalt innan 19 augusti, finns ej utrymme för spontan ombordstigning, varken från Strandvägen eller Rindö på lördagen.

Slutgiltigt program och i övrigt viktig information, kommer att förmedlas både per mail och presenteras på hemsidan.

Glöm inte basker!

Har du frågor, kontakta Axel Hellström på,
axel.hellstrom@kustjagarna.se

Sista chansen!

Har du fortfarande för avsikt att komma, men ännu inte betalt för ditt önskade jubileumsalternativ, gör det idag!

Klockan 24:00 stänger anmälan!

Antalet anmälda uppgår nu till 488 personer. Fantastiskt kul, det kommer att bli precis så trevligt som alla hoppas på! Vi har nått taket för vad beställt skepp, Cinderella II, mäktar med att lasta, varför vi troligen behöver utöka flottan med ytterligare fartyg.

Har du frågor, kontakta Axel Hellström på
axel.hellstrom@kustjagarna.se

Parkering Rindö

Som tidigare informerats om arrangeras i anslutning till Kustjägarnas 60 årsjubileum, transport till och från Korsö. Båtresan startar och slutar vid Strandvägen, Kajplats 14 (Stockholm), med stopp vid Grenadjärbryggan, Rindö, i båda riktningar.

För parkering på Rindö hänvisas till vattenhallsparkeringen, dvs. parkeringen där vattenhallen tidigare låg, precis nedanför vattentornet.

Karta Parkering & Grenadjärbryggan - Rindö Hamn (Gamla KA1/Amf1)

Har du frågor, kontakta Axel Hellström på,
axel.hellstrom@kustjagarna.se

384 personer anmälda till Kustjägarnas 60 årsjubileum

Tiden går fort och vi närmar oss med stormsteg både deadline för betalning och helgen för själva firandet, lördag-söndag, 17-18 september.

I nuläget har 100 personer anmält intresse att komma över dagen, medan 284 adresserat att de även vill deltaga i lördagens gemensamma pub och middag, med allt vad det innebär.

Alltså är det inte otroligt att vi på lördagen är 400 Kustjägare som årskullsvis står uppställda i öppen fyrkant framför markan, beredda att lämna av till kompanichefen. Lägg till detta ytterligare personal ur Kustjägarkompaniet, musikkår och särskilt inbjudna gäster, så förstår ni att stämningen kommer att vara på topp.

Att tänka på!

Antalet bäddar på Korsö är begränsat till 350. Av erfarenhet vet vi att många anmäler sig sent så har du inte redan betalt, gör det nu, så garanteras du plats i något av Korsös logement. Datum för inbetalning bestämmer ordning i ”kön”.

Vad gäller antal dagbesökare finns ingen begränsning men för att motivera eventuellt inköp av tilläggstransport, vid sidan av redan beställt fartyg Cinderella II, som tar 450 personer, ber vi även er som har detta alternativ i tanke, att betala så fort som möjligt.

Har du frågor, kontakta Axel Hellström på,
axel.hellstrom@kustjagarna.se

Deadline för betalning är 19 augusti!

Anmäl dig här!

Välkommen!

Kustjägarna 60 år - Jubileumsprogram

Du är fortfarande varmt välkommen att anmäla dig till Kustjägarnas 60 års jubileum som avhålls lördag och söndag, 17-18 september, 2016, på Korsö. Information om arrangemanget uppdateras löpande.

Program

Lördag 17 september
07:30-09:45   Transport med Cinderella II, till Korsö, från Strandvägen, Kajplats 14 (Stockholm), via Grenadjärbryggan, Rindö, ca 08:00
10:00-13:30   KJ Materielstig
11:00-13:30   Lunch, enklare
12:00-13:00   Föreläsning 1, KJ-Bokprojekt
14:00-15:00   Uppställning årskullsvis, tal, musik
15:30-16:00   KJ Stridsförevisning
16:00-17:00   Mellanmål; baren öppnar
16:15-18:30   Transport dagresenärer, med Cinderella II, från Korsö, till Strandvägen, Kajplats 14 (Stockholm), via Grenadjärbryggan, Rindö, ca 17:45
17:00-18:00   Föreläsning 2, KJ-Bokprojekt
18:30-21:30   Gemensam middag

Söndag 18 september
07:00-09:00   Frukost
09:30-10:30  
Föreläsning 3, KJ-Bokprojekt
11:00-13:15   Transport med Cinderella II, från Korsö, till Strandvägen, Kajplats 14 (Stockholm), via Grenadjärbryggan, Rindö, ca: 12:30

Transport

I år sköter Strömma Kanalbolag våra transporter medelst Cinderella II. Definitivt pris är inte fastställt men räkna med 100-150 SEK var väg. Betalning sker med kort. Notera att transporten till och från Korsö, startar och slutar vid Strandvägen, Kajplats 14 (Stockholm), med stopp vid Grenadjärbryggan, Rindö, i båda riktningar.

För parkering på Rindö hänvisas till vattenhallsparkeringen, dvs. parkeringen där vattenhallen tidigare låg, precis nedanför vattentornet.

Sista betalningsdag

Sista dag för anmälan och betalning är fredag 19 augusti. Endast betald anmälningsavgift garanterar en plats på Cinderella II, liksom tak över huvudet på Korsö, för er som avser stanna till söndag.

För anmälan, klicka här!

Du har väl inte missat KJ-60 jubileumspaket!

I samband med firandet av Kustjägarnas 60 års firande har ett speciellt jubileumspaket tagits fram. Det består av KJ-60 boken, textilpåse, keps, t-shirt, penna och ytterligare överraskningar.

Vi närmar oss nu deadline för betalning och vill därför förvissa oss om att du inte missar chansen att ta del av denna möjlighet; ett unikt tillfälle då flera av de ingående detaljerna produceras i begränsat antal och har särskild KJ-60 design.

Du beställer i anslutning till anmälan. Har du redan anmält dig, inte beställt paketet, men nu vill komplettera. Inga problem! Kontakta Niclas Tjäder på, niclas.tjader@kustjagarna.se så hjälper han er.

Sista betalningsdag är fredag 19 augusti!

Har du förlorat din basker?

Då har du möjlighet att erhålla en ny vid baskerceremoni på Kustjägarnas 60 årsjubileum.

Skicka in baskeransökan till KJV traditionsgrupp. Ange namn, personnummer, medlemsnummer, utbildningsår samt huvudmått. Basker finns i storlekarna 55-57, 58-60, och 61-63.

Vid beviljad ansökan betalar du 300 SEK i förskott på PlusGiro 633 65 05-0.

Ansökan måste vara KJV traditionsgrupp tillhanda senast 25:e augusti.

Gert Moberg
KJV traditionsgrupp
gert.moberg@kustjagarna.se

Kustjägarnas 60 årsjubileum – Sista betalningsdag!

Anmälan till Kustjägarnas 60 årsjubileum är fortfarande öppen.

Sista anmälnings- och betalningsdatum är fredag 19 augusti.

Tänk på att Cinderella II, fartyget som ska transportera oss till Korsö, tar 450 passagerare.

Idag är antalet anmälda 360, antalet betalande något färre. Anmäl dig så snart du kan, så att vi tidigt får en signal om ytterligare transportkapacitet är nödvändig.

Har du frågor, kontakta Axel Hellström på
axel.hellstrom@kustjagarna.se

Välkommen!

Kustjägarnas 60-årsjubileum status och anmälan!

Kustjägare!

I skrivande stund är vi till Kustjägarnas 60-årsjubileum på Korsö, 56 anmälda dagbesökare och 250 övernattare. Kul. Det kommer att bli en fantastisk helg. Planeringen är i full gång. Ett projektteam om 7 personer finns etablerat som veckovis stämmer av progress, problem och vad som behöver göras härnäst. God ordning och bra tempo.

”Tyngre” delar såsom logistik och förplägnad börjar komma på plats, liksom förutsättningar för stridsförevisning och inkvartering. Riskanalys är genomförd. Det som nu händer är att projektet går in i en mer detaljplanerande fas där vi bland annat identifierar arbetsmoment och personalbehov som krävs ”back office” för att själva genomförandet ska flyta på så smidigt som möjligt.

Aktiviteter där vi är i behov av extra personal är:

  • Utspisning mellanmål
  • Disk-/plockpersonal middag
  • Försäljning dryckespaket
  • Försäljning KJ jubileumsöl
  • Bokförsäljning
  • Möblering lektionssal
  • Städning

Är du intresserad av att hjälpa till, kontakta Axel Hellström på axel.hellstrom@kustjagarna.se.

Vad gäller köp av jubileumsöl, men också vad gäller köp av dryck till lördagens middag, erbjuds betalning medelst kortterminaler. Dryckesbiljetter kommer att finnas till försäljning under dagen, vilka vi uppmanar att tidigt handla in, för att minska risken för köer. Kontanter hanteras endast i undantagsfall.

Förutom sedvanliga aktiviteter såsom materielstig, stridsförevisning och årskullsvis uppställning med tal, planeras representation från Förbundet Kustjägarna, Military Work, Kustjägarnas idrottsförening och KJV traditionsgrupp. Särskilt spännande skall bli att lyssna till Fredrik Hesselman som föreläser om framtagandet av den nya KJ-Boken vilken också kommer att finnas till försäljning.

Slutligen vill jag uppmana er att, i direkt anslutning till anmälan, betala anmälningsavgift. Den garanterar er en plats på Cinderella, som från Strandvägen, Kajplats 14 i Stockholm, via Grenadjärbryggan, Rindö, tar er till Korsö, tur och retur. Räkna med 100-150 SEK var väg. I det fall ni avser stanna till söndag, garanterar anmälningsavgiften också plats i något av Korsös logement.

Detaljerat program och anmälningsförfarande hittar ni på www.kjv.se.

På återhörande!

Magnus Andersson
Projektledare KJ-60

 

Klicka här för att få mer information och anmäla dig!

Stig Bergling - storspionen som blottlade stora delar av våra befästningar

Text: Vaxholms Fästnings Musei vänners årsbok

I årsbok 2013 skrev jag en artikel ”en händelse för 50 år sedan som skakade Sverige och påverkade Stockholms kustartilleriförsvar”. Artikeln handlade om Stig Wennerström som 1963 avslöjades var spion åt Ryssland. I årets årsbok följer jag nu upp med vår andra storspion i modern tid – Stig Bergling som även han arbetade åt den ryska underrättelsetjänsten. 
Stig Bergling ryckte 1957 in på KA1 som uttagen kustjägare. Han fick bra vitsord som räckte till att vid utryckningen året därpå få en fast anställning hos polisen i Stockholm. Bergling hade en bra skolut- bildning som han genomförde dels på en känd privatskola i Stockholm och sedan fortsatt skolutbildning på östra real. Bergling blev också antagen som reservofficer i Kustartilleriet efter genomgångna utbildningar. 

Efter att ha tjänstgjort i yttre tjänst i radiobilar inom stockholmspolisen flyttades Bergling till utlänningsroteln och sökte sedan en befattning hos Säkerhetspolisen 1969 och placerades på Säpos kontraspionage som var en av de mest åtråvärda avdelningarna att jobba på. Deras uppgift var att avslöja eventuella öststatsspioner samt att försöka rekrytera ambassadpersonal från dessa länder och att sedan lämna uppgifter till säkerhetspolisen som agenter. Det var ett dubbelspel som krävde mycket erfarenhet och mycket arbete på fältet med att spana på olika personer och att försöka finna lämpliga personer att själv rekrytera. 
Under 60-talet var det en viss rivalitet mellan säkerhetspolisen och försvarets egen säkerhetstjänst. Detta var främst på chefsnivå medan arbetet på handläggarnivå ofta fungerade bra med att utbyta in- formationer med varandra. Det hade under en tid diskuterats att utbyta personal mellan Säpo och Fst/Säk som den militära säkerhetstjänsten hette, för att öka förtroendet mellan organisationerna. Stig Bergling bedömdes vara rätt person att bli Säpos förbindelsman på Fst/Säk genom att han ju var reservofficer och hade god kännedom hur försvaret arbetade och hur man tänkte. Han placerades på Fst/Säk 1971. Han hade svårt att smälta in i den miljö som rådde på försvarsstaben och hans privatliv borde i sig ha varit varningsklockor som fått arbetsgivarna att reagera. Bergling var begiven på starkare drycker och det hände att det var tumult i hans bostad så att ordnings- polisen fick ingripa. Han hade också ett utsvävande liv med många olika kvinnor som han ibland i berusat tillstånd var ganska hårdhänt mot. Inga av dessa varningar trängde fram till ansvariga chefer och man blir istället glad och lättad när Bergling 1972 efter ett knappt år på Fst/Säk får sin FN-tjänstgöring i Israel och därefter Libanon beviljad och att man därmed ”blir av med” honom. Redan 1968 hade Bergling tjänstgjort som militärpolis på Cypern. 


Vad man inte visste var att Bergling under sin tjänstgöring på Fst/Säk kopierat kvalificerade handlingar om våra tunga befästningar runt om i landet. Dessa var förtecknade enligt ett särskilt kodsystem och omfattade alla försvarsanläggningar bland annat alla Kustartilleri-installationer samt våra mobiliseringsförråd. Sekretessen var mycket hög kring denna dokumentation och om jag minns rätt så var det bara vid Fst/Säk som den kompletta förteckningen fanns. I Milostaberna hade man enbart förteckningar över sina egna anläggningar. Att han kunde göra detta utan att bli upptäckt var helt enkelt slarv med rutinerna och hade inte en befattningshavare glömt att låsa sitt säkerhetsskåp skulle detta inte inträffat. Rutinerna som fanns var att en person veckovis var ansvarig för att stanna kvar en stund efter arbetstidens slut och kontrollera alla säkerhetsskåp samt att inga hemliga handlingar hade glömts kvar på något skrivbord. Om så var fallet skulle dessa läggas in i säkerhetsskåpet som därefter låstes om det gick annars skulle vakten tillkallas som med specialkättingar skulle försegla säkerhetsskåpet och sätta ett bastant hänglås på detta. Givetvis skulle upptäckten av olåsta skåp och handlingar som låg framme skriftligt rapporteras till chefen Fst/Säk som därefter uppläxade personen. Oftast fick den skyldige därefter bjuda sin sektion på en stor tårta för sitt slarv. 
Bergling låste in sina kvalificerat hemliga handlingar i ett bankfack. Det har egentligen aldrig framgått varför han kopierade dessa utan det var sannolikt stundens ingivelse. Vid denna tid hade han ännu inte börjat arbeta som spion. 


Under sin tid i Libanon 1972 tar Bergling kontakt med den ryska ambassaden och erbjuder dem att köpa svenska hemliga dokument. Det var den ryska GrU officeren Alexander Nikiforov som initialt blev Berglings kontaktman. Året därpå 1973 sålde Bergling de hemliga handlingarna om våra befästningar. 
Stig Bergling var sedermera krigsplacerad i spärrbataljonsstaben i Oxelösund. Han gjorde särskilda övningar och även krigsförbandsövning på denna plats. 
1975 är han tillbaka på Säpo och lämnar då ut uppgifter till GrU om vilka ryska diplomater och agenter som Säpo misstänker och övervakar. Dessa kallas hem efter hand och misstankarna om att det finns en mullvad på Säpo blir allt starkare. Berling söker nya FN tjänster och hamnar 1977 i Suezområdet. Han drygar ut sin lön genom guldsmuggling som bland annat får den Israeliska säkerhetstjänsten att intressera sig för honom. 1979 grips han av israelerna och transporteras till Sverige där han i december döms till livstids fängelse. Under en permission 1987 lyckas han fly, tillsammans med sin hustru, till Ryssland via Åland och Finland. Bergling med hustru flyttas genom GRU försorg till Ungern och därefter omkring 1990 till Libanon där han får beskydd och blir rådgivare år drusledaren Walid Jumblatt. De bor hemma hos Jumblatt som har ett stort residens. 1994 kontaktar Bergling Säpo. Hustrun och han själv är sjuka och man bestämmer att han själv ska flyga från Cypern till Stockholm där Säpo tar mot honom. Givetvis fanns det övervakning på Cypern när avfärden skulle ske så att de inte i sista minuten skulle ångra sig. 1997 släpps Bergling ur fängelset. Året innan har hustrun avlidit av sina sjukdomar. 

Bergling avlider 2015 efter många års vård på olika platser i Stockholmsområdet. Så långt den officiella historien i ett ganska koncentrerat skick. Det finns mycket att läsa om Stig Bergling i böcker och mediaarkiv. Stig Bergling hade utrustats med de traditionella hjälpmedlen som kortvågsmottagare, utrustning för att skriva med osynligt bläck samt hur man kunde läsa mikropunkter mm.


För lite mer än sex år sedan träffade jag Stig Bergling när han bodde på ett äldreboende. Han var då märkt av sin Parkinsonsjukdom och satt antingen i rullstol eller tog sig fram, även utomhus, i sin permobil. Jag träffade honom tillsammans med ytterligare två personer för att ställa en del frågor. Vi hade med oss kaffebröd och fick en stor termos kaffe av personalen på äldreboendet.
Jag var väl förberedd eftersom jag tidigare jobbat som en av cheferna på Fst/Säk och hade även tidigare haft mycket nära samarbete med chefen för ryssroteln på Säpos kontraspionage, Tore Forsberg, som ägnat en hel del tid åt fallet Bergling.
När vi så smått började dricka kaffe och småprata uppvisade Bergling den kända lite nonchalanta attityden han brukade ha när han intervjuades i media.


Efter en stund när han pratat av sig sina inledningsfraser sa jag till honom att vi måste ha gemensamma personer som vi båda känner och jag sa då till honom att jag under flera år arbetat på Fst/Säk som chef på motsvarigheten till Säpo kontraspionage och att jag jobbat mycket nära säkerhetspolisen. Med en gång förbyttes den lite nonchalata attityden till att han börja fråga om olika personer som varit där när han tjänstgjorde i Försvarsstaben. Han nämnde namn och jag frågade om han kom ihåg den och den, vilket han gjorde. Han frågade hur de mådde och jag svara sanningsenligt att flera av dem han frågade om inte längre levde medan andra var pensionerade sedan många år. Samtalsatmosfären var nu helt ombytt och vi kunde ha ett normalt samtal.
Jag tog upp hans kopiering av förteckningen av rikets tunga befästningar och frågade honom varför han gjorde detta och svaret var lite svävande och mynnade ut i ett av hans favorituttryck ” I was saving it for a rainy day”. När de kopierades hade han ju ännu inte officiellt börjat arbeta för GRU.
Jag frågade honom därefter vad det var som fick honom att fatta beslutet att åka hem från sin tjänstgöring och hämta dessa i sitt bankfack. Svaret var intressant men lite svårkontrollerbart då den person som Bergling sa var den utlösande faktorn inte längre levde. Förklaringen var följande. När han skulle åka ner till sin FN tjänstgöring efter en permission ville han åka tåg ner till området för han gillade inte att flyga. Han tog upp detta med sina chefer på Säpo och fick, enligt vad han sa, tillstånd att åka tåg. Vid denna tid passerade tåget genom en del östländer för att komma fram till den ort han sedan slutligen skulle åka båt till. När han kom till Sverige gången därpå blev han uppkallad till en hög chef inom den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten. Denne ska ha skällt ut Bergling för att han åkt tåg utan tillstånd från försvarsstaben. Bergling hade då förklarat att han fått tillstånd från Säkerhetspolisen men i och med att han tjänstgjorde i en FN styrka var det försvarsstaben som hade beslutsrätt. Den höga chefen sa till Bergling att han skulle se till att han aldrig mer skulle få tjänstgöra i något FN sammanhang. Denna händelse var den utlösande faktorn för Stig Bergling att fatta beslutet att ta kontakt och sälja sina kopierade handlingar. Bergling framförde denna långa historia, som nu beskrivs kraftigt nedkortad, på ett sätt som verkade trovärdigt med de kontrollfrågor jag ställde om händelsen.


Jag spetsade därefter till det hela genom att säga att jag tyckte att han agerade mycket oprofessionellt när han gav GRU de hemliga handlingarna. Jag har jobbat så länge med liknande upplägg så jag vet hur det normalt går till oavsett om vi pratar om öst eller väst. En person som är i besittning av information av den kaliber som detta var och dessutom omfattade ett inte ringa antal sidor strävar i 99 % av fallen att dra ut ”tidslinjalen” åt höger för att det som lämnas över sker i spridda skurar som i sin tur möjligen renderade i mera pengar.
Mottagaren, i detta fall GRU, har helt motsatt önskemål. De ville att ”tidslinjalen” blev så kort som möjligt så att de helst fick allt underlag på en gång.
Jag frågade Bergling hur han kunde vara så korkad att han levererade allt i ett lass istället för att ”späd- mata”, som man brukar säga. Nu fick han en struntsumma för ett underlag som värt avsevärt mer för den ryska krigsmakten och i väsentlig grad skulle underlätta deras krigsplanering mot Sverige.
På detta fick jag inget bra svar men jag förstod att han själv insåg att han som spion inte agerat som han borde gjort i den rollen.


Jag kom därefter in på hur det egentligen gick till när han tillfångatogs av israelerna. Det har figurerat olika beskrivningar hur detta skedde och nu ville jag försöka få hans sanna beskrivning kring detta. Han berättade att han slarvat när han passerade gränsen mellan Israel och Libanon i samband med att han köpte guldtråd. När han gjort inköpet så lindade han tråden runt kroppen i en massa varv och hade sedan sina kläder utanpå. Det hade fungerat vid flera tillfällen men så plötsligt togs han i mars 1979 vid flygplatsen i Tel Aviv av den israeliska säkerhetstjänsten. Hans uppfattning var att någon angett honom. Bergling fördes till ett ödsligt beläget hus för förhör och placerades i ett stort kontorsrum på översta våningen. Guldtråden gick ju inte att förneka eftersom han liknade en spole när man avlägsnade hans skjorta. Nu var guldsmuggling mycket vanligt i området men i detta fall var det en FN-officer och man kunde därför lätt få en hållhake på honom. Mycket snart kom samtalet in på den ryska underrättelsetjänsten och han fick direkta frågor om han jobbade för dem vilket han förnekade. Förhörsledaren sa då till honom att ingen visste att han var där, ingen hade sett när han fördes in i huset med andra ord ett litet hot. Nu går berättelsen isär. Bergling sa att han efter ett tag insåg att han var körd och erkände att han var rysk spion. Den andra versionen, som jag själv tror mer på, är att man tog Bergling och höll honom i fotlederna och lät honom hänga med huvudet nedåt på utsidan av den ganska höga avskilda byggnaden och att man igen ställde frågor om han var rysk spion vilket han då medgav. Han ville inte svara på om det gått till på detta sätt men jag har från andra fått bekräftat att det skulle ha gått till på det viset.
Efter detta och mer kaffe och bröd började jag med frågor om hans och hustruns flykt 1987 från bostaden i Rinkeby. Jag började med frågorna kring vad som hände när de kom till Åland och tiden därefter.


När paret Bergling kom med färjan till Åland med sin bil åkte de ganska omgående till det ryska konsulatet. Han hade mycket svårt att övertyga den tjänsteman som de träffade och han verkade tro att det var någon form av provokation. Tjänstemannen agerade mycket skrämd och sa att han skulle kontakta ”högre upp” och att de måste lämna platsen och återkomma senare på en tid som bestämdes. Det hade tydligen varit som att röra runt i en myrstack med en pinne. Konsuln inställde sig på sin arbetsplats och när paret sedan dök upp fick Bergling stränga direktiv att flytta bilen långt bort och sedan komma tillbaka till fots. Bagaget de hade lastades av och togs in i konsulatet.


När han sedan var tillbaka, efter att bilen parkerats, hade en plan tagits fram. De kördes därefter med bil och färja till Helsingfors där de gömdes undan i nästan en vecka innan resan fortsatte med två diplomatskyltade bilar vidare mot den ryska gränsen. När de närmade sig gränsområdet fick paret krypa in i varsin bils bagagelucka. Han berättade hur rädd han var när bilarna stannade vid den finsk - ryska gränsen och personalen i framsätet pratade med de finska gränsvakterna. Det blev bara ett mycket kort uppehåll sedan rullade bilarna över gränsen. De låg fortfarande kvar i bakluckorna. Han märkte hur vägen blev sämre och sämre med mycket gropar och plötsligt stannade de och motorerna slogs av. Backluckorna öppnades och han såg i mörkret att de befann sig på en skogsväg med höga träd. I detta ögonblick var Bergling övertygade om att de skulle bli avrättade och nedgrävda i skogen. De vinkades fram till en av bilarnas motorhuv och någon tog ut en korg och la en duk på motorhuven och sedan radade man upp glas och tilltugg och öppnade under tystnad ett par flaskor champagne och överräckte var sitt glas till paret. Därefter tog en person till orda, höjde sitt glas och önskade dem välkomna till Ryssland – moderlandet. Då insåg Stig Bergling att de inte skulle dödas och det blev en gemytlig skogspicknik i skogen.
När de installerats i Moskva utfrågades Stig Bergling på normalt sätt och man visade foton m.m. på olika personer och frågade om han sett dem eller visste vilka de var. Han fick en del, som han själv tyckte, triviala arbetsuppgifter att översätta en del svenska dokument och artiklar troligen till engelska.


Paret trivdes inte i Moskva och flyttades till Budapest i Ungern. De skulle sedan förflyttas till slutmålet som var hemma hos drusledaren Walid Jumblatt. När Bergling var i Budapest utbröt oroligheter i landet och enligt Bergling själv fick han uppgiften av GRU att gå ut till ölstugor i staden och andra mötesplatser för att försöka pejla stämningen och sedan rapportera detta. Stämningen blev allt mer farlig så paret fick order att söka sig till ett angivet skogsparti och invänta transport. Efter ett tag kom en stor diplomatbil och de skyndade sig in i denna och resan fortsatte därefter mot libanon.
I Libanon var det betydligt trevligare atmosfär än i Moskva och Bergling var nöjd att få agera som rådgivare till drusledaren. 1994 säger Walid Jumblatt att han inte kan garantera parets säkerhet då han hört talas om mordplaner mot dem. Bergling kontaktar Säpo och får efter en stund kontakt med sin gamla förhörsledare som snabbt kan bekräfta att det är rätt person. Resten är historia.

Jag frågade slutligen hur han kunde lämna ut uppgifter om sitt eget krigsförband i Oxelösund. Han sa då att han inte gjort detta vilket i mina öron saknade trovärdighet.
När samtalet led mot sitt slut så frågade Stig Bergling mig vad jag tyckte. Han hade läst att Kustjägarveteranerna skulle ha ett stort möte och ville höra min syn på om han skulle kunna delta eller inte. Jag funderade en kort stund och sa att det nog inte var lämpligt. Det första var att han var hänvisad permobil och om mötet skulle vara på Korsö skulle det vara svårt att ta sig fram på de sandiga vägarna. Framför allt sa jag att dina kustjägarkollegor nog inte förlåtit dig och din närvaro skulle kunna lägga sordin på stämningen och att ingen kan garantera vad som skulle kunna hända senare på kvällen när feststämningen med öl och vin infunnit sig. Han tog mig på orden och insåg att det nog inte var en bra ide ́.


Dagen efter mitt möte med stig Bergling blev jag uppringd av en person som berättade att Bergling hade hört av sig och frågat om jag fortfarande var i tjänst. Frågorna hade till del varit så annorlunda mot vad han var van vid så han trodde att jag försökte snärja honom.
Jag hade tänkt att jag skulle haft ett uppföljningssamtal med honom men med tiden blev han allt sämre så jag avstod från detta.