Bröderna Johan och Mikael Karlsson genomförde under april månad The Last Degree Ski, en strapats i den högre klassen, de skidade till Nordpolen. Väl där togs ett fotografi med Kustjägarveteranernas fana.
Bröderna driver till vardags Slättögruppen, där Johan är VD för Slättö Förvaltning och Slättö Projektutveckling och Mikael är VD för Military Work. Kring jul var de båda på en välgörenhetsgala för offren på Haiti. Där träffade de äventyraren Johan Ernst Nilsson som berättade kring sina strapatser. Tanken väcktes på ett eget äventyr och kort tid där efter bestämdes målet, de skulle till Nordpolen.

– Vi behövde komma iväg. Vi har båda arbetat oerhört intensivt de senaste åren och nu behövdes tid för reflektion och eftertanke, det var många år sedan vi bröder gjorde något tillsammans bara vi, säger Mikael Karlsson. Teamet utgjordes av Johan Karlsson, Mikael Karlsson, Fredrik Lidjan, Fredrik Holmström, Johan Ernst Nilsson och guiden Doug Stoup. Teamet förberedde sig individuellt, bröderna Karlsson tränade normalt. En vecka innan avresa utprovades den speciella utrustningen anpassat för miljön.

– Jag vill passa på att å expeditionens vägnar tacka Alexander Ivarsson (KJ 07/08) som hjälpt till med all ovärderlig nödvändig utrustning, säger Mikael Karlsson.
Färden gick från Stockholm via Oslo till Svalbard där förberedelserna gick in i nästa fas. Fyra dagar följde där utrustning kompletterades, slädar packades och skidor testades vid provtur.

- Från KJ-tiden så sitter det i min och Johans ryggmärg hur man ska packa. Packa i rätt ordning och memorera var allt finns så att det finns tillgängligt vid rätt tid och tillfälle, oavsett omständigheter. Den träning vi fått tidigare visade sig vara ovärderlig, säger Mikael Karlsson.
Efter väntan på rätt väder flögs teamet från Svalbard till den årligt uppbyggda isbasen Barneo. De lyfte mitt i natten för 3 timmars flygning, mitt i natten men ändå ljust som mitt på dagen.

- När vi landat så drabbades vi av den obarmhärtiga fuktiga kylan. - 40 °, fuktigt och stark vind. Det var på ren svenska jävligt kallt och kärvt på riktigt, säger Johan Karlsson.
Helikopter förde teamet ytterligare en bit på vägen och landsatte dem där det befanns vara lämpligt. Isläge och vind bestämmer var. Packningen togs på och marschen inleddes. Terrängen var svår och det tog 6 dygn att nå målet, sträckan var 11,1 mil fågelvägen. 10 – 12 timmars marsch blev det per dag innan tälten slogs upp för återhämtning. Teamet drabbades av den krävande kylan och toppade det med bland annat magsjuka, inflammation i knän osv.

- Kölden var total och den tog aldrig någon paus. – 44° upplevdes som kallt angränsade till mycket kallt även med byxor på, så om man t ex drabbats av magsjuka i två dygn så kan jag vittna om att det till och med var kallt på riktigt. Men det fanns inte att bryta, vi jobbade på framåt. Vi skulle i mål, säger Mikael Karlsson.
Johan och Mikael Karlsson med Kustjägarbakgrund har fältvana men de övriga i gruppen anpassade sig snabbt vilket imponerade. I slutet av marschen började de sjunga för att peppa sig själva och kamraterna.

– Vi sjöng Taube-visor som vår farfar brukade sjunga med oss som små, sedan blev det KJ-marschsånger toppat med Kungssången, säger Mikael Karlsson.
Vilka kopplingar kan man göra till vardagar och vad tar deltagarna med sig hem?
Kustjägarutbildningen kom väl till pass. Man lär sig att inte att fokusera på hur länge man ska vara ute. Man räknar inte ned, man kör. Det jag värdesätter mycket är att jag fick tid att reflektera över mycket, jag hann tänka klart. Jag kommer alltid att minnas den marschen och momentet att höja Kustjägarveteranernas fana på Nordpolen var stort, avslutar Mikael Karlsson.

Johan och Mikael Karlsson med KJVs fana på nordpolen

Johan Karlsson ser stora värden med att genomföra en övning likt den de just utfört.
Civilt leder man en verksamhet som är varm och torr, det var välkommet med en påminnelse och ytterligare erfarenhet om hur det är att fokusera och prestera under milt sagt annorlunda förhållanden. Den här strapatsen kommer i framtiden att bidra med förtänksamhet och eftertänksamhet i stort, säger Johan Karlsson.

Väl hemma i Stockholm upplevde bröderna att det tog en vecka att tina upp, de fick inga varaktiga köldskador men smärta i leder som beskrevs med att de klämt sig i en press. Det team som genomförde samma övning några dagar bakom dem blev attackerade av isbjörnar. En av deltagarna fick livshotande skador men överlevde. Bröderna Karlsson hörde rapporten över radio med varningen som löd ”by the way, watch out for the angry polar…”.

Mårten Granberg
Chefredaktör