Möte med Gurra Krantz

Det var en glad Gurra Krantz som mötte mig i småbåtshamnen nedanför Grand Hotell i Saltsjöbaden. Flaggorna slog mot sina stänger i den kyliga höstvinden och hans vindtäta jacka var uppknäppt och hängde löst över axlarna. Jag smällde igen bildörren och gick honom till mötes när han klev ur sin stadsjeep.

”Jag har precis varit och flugit, det var därför jag inte hörde av mig förrän så sent i eftermiddags”, hälsade han glatt när vi skakade hand och jag insåg snabbt hur mycket den här mannen hade att berätta. Gurra Krantz, legend inom svensk segling, entreprenör, uppskattad föreläsare, kustjägare och tydligen också flygare. Jag kastade en snabb blick på klockan när vi steg in genom dörrarna till den marint inredda restaurangen nedanför Grand Hotell och insåg att jag skulle behöva prioritera. Under vårt första telefonsamtal undrade jag försynt om han fick hem tidningen, och svaret att ”those days are gone” förvånade mig som relativt nymuckad. Kan de dagarna någonsin försvinna?

”Jag är lite så”, inledde han medan han skummade igenom menyn. ”Det är samma sak med återträffar för gamla skolklasser. Jag går aldrig. Jag vill blicka framåt, inte på det som varit. Sen har jag generellt inställningen att krig är ett bevis på människans tillkortakommanden. Det är något som verkligen är nödvändigt ont.”

Servitrisen hälsade glatt och vi utbytte lite artighetsfraser innan vi beställde och hon försvann in i köket igen. Gurra hade lagt jackan på bänken bredvid och satt bekvämt tillbakalutad.

”…jag främst tänker på hur förödande det är när en ledare misslyckas med att ta tillvara på gruppens kompetens.”

”Kustjägarskolan är bland det roligaste jag har gjort. Jag  fick skärpa till mig, träna hårt och arbeta i grupp. Samtidigt  var det en väldigt ansvarsfri utbildning, en sorglös tid. Som  en lång lekstuga med vänner, många som fortfarande står  mig väldigt nära. Jag lärde mig mycket om ledarskap. Många  av mina tankar kring ledarskap bygger på lärdomar från de  dåliga exempel jag fick se. Jag tänker främst på hur jag anser att ledarna på den tiden misslyckades med att ta tillvara på gruppens kompetens.”

Att få ut det mesta av gruppen

Jag velade för ett ögonblick om jag skulle börja intervjun där  den borde inledas, med ett samtal om någon av alla Gurras  världsomseglingar, om varför han kallas en legend inom  svensk segling eller om hans deltagande i segelbåtarnas formel  ett: Americas Cup. Ganska snabbt avfärdade jag dock  tanken och lät istället samtalet styras in på det som många  företag anlitar honom för att föreläsa om: ledarskap. ”Hela systemet var så fundamentalt fel på den tiden. Man kan aldrig få  ut det mesta ur en grupp om man lär alla att fånga samma  boll. Vad händer om någon plötsligt kastar en annan boll?  Nej, man måste göra en analys av vilka egenskaper som behövs  och sedan leta efter dem. Behöver man en kille som  kan kuta långt, en som kan simma och en som kan spana så  är det de man ska leta efter. Sen är det också de egenskaperna  man ska låta respektive individ använda.”

”Om diametern är rätt kommer även en rund person in i ett fyrkantigt hål, men kommer han att tillföra maximalt till projektet?”

Genomgående i intervjun betonade Gurra detta, hur enda sättet att nå en optimal grupprestation är att skapa förutsättningar för olikheter.

”Säg att det är en sista individ som jag måste ta in i mitt projekt. Det är bestämt vem det är och hur projektet ser ut. Individen är rund och hålet han ska fylla är fyrkantigt. Är det då ledarens uppgift att göra om hålet eller individen? Om diametern är rätt kommer även en rund person in i ett fyrkantigt hål, men kommer han att tillföra maximalt till projektet?”

Idag råder inflation i ledarskapsutbildningar och ledarskapsövningar. Det svåra är inte att tala om hur en ledare ska agera utan att själv göra det på ett framgångsrikt sätt. Gurra Krantz har en klar bild av vad ledarens uppgift är, och en lika klar inställning om att det inte är möjligt att till punkt och pricka följa teoretiska ramverk. En anpassning till gruppen och dess kvaliteter är nödvändig, och den gamla klyschan att ingen situation är den andra lik är den enda sanningen.

”Till att börja med behöver man, som jag varit inne på, välja rätt individer till gruppen. Man behöver hitta individer som kompletterar sig själv, individer som är bättre än den egna personen inom olika områden.

   Som andra steg gäller det att skapa rätt miljö för gruppen att prestera i. Som jag brukar säga på mina föreläsningar sker det i tre steg.  Man måste först skapa tillit till varandra, sen respekt för varandras kunskap och slutligen förtroende för varandras förmåga. Det är en komplicerad process men det är otroligt häftigt när man har en grupp där det klaffar. Då fungerar allt och man är i det där som kallas ett flow. Saknas något tillkommer en underliggande känsla av ’vad var det som hände nu?’ i många sammanhang vilket gör att man börjar tveka. Och tvekar man blir det en helt annan process i gruppens beslutsfattande och agerande.

   Som tredje steg behöver du skapa ett driv hos individen, ett commitment till projektet. Det kan inte skapas genom att betala 5 000 kronor mer i månaden, det måste komma inifrån. Ledarens uppgift är skapa en medvetenhet om vad de ger sig in på, att tillsammans med individerna reda ut varför det löser en viss uppgift. Det måste bli kristallklart. Det är som jag brukar säga, if you find your why, you always find your want.”

Allt började med en niondeplats

Eagles lugna toner började strömma ur restaurangens högtalare och samtalet leddes in på en sidohistoria om hur Gurra i somras av en slump bytte Sundsvalls flygplats och väntan på ett försenat flyg mot VIP-platser på bandets sverigespelning. Maten dukades in, vi fyllde på våra vattenglas och jag ledde samtalet in på vad det kanske borde ha börjat med. Vem är egentligen Gurra Krantz, och vad har gjort att han idag beskrivs som en legend inom svensk segling?

”Jag har alltid tyckt att det är roligt med ansvar och har drivit en hel del projektbolag, framförallt deltagarprojekt i Volvo Ocean Race. Där omsätter vi stora summor pengar under en väldigt begränsad tid, och det ställer stor krav på att man har en fungerande organisation. Sen har jag haft en hel del småföretag. Jag har varit segelmakare, båtbyggare, mastbyggare och uppfunnit elektronik till båtar. Jag hade också en kort sejour med epileringsvax, alltså vax som tar bort generande hårväxt på damer, tillsammans med min dåvarande flickvän”, skrattade han.

När vi pratar sporten segling uteblir de stereotypa svaren om kärlek till idrotten, peppande föräldrar och ett Björn Borg-nötande av tävlingsmomentet. Istället fokuserar Gurra på just projektdelen av tävlingen, på entreprenörskapet och på komplexiteten att få ut det mesta av en grupp människor. Men någonstans måste det ändå finnas en kärlek till vattnet och till tävlingsmomentet, tänkte jag och bad Gurra berätta om starten på seglingskarriären.

”…jag var så nervös att jag satte på mig regnbrallorna bakochfram tre gånger innan start…”

”Mitt seglingsintresse föddes egentligen som knatte när jag fick en segelkanot. Jag skulle segla något SM och både mina föräldrar och jag själv hade stora förhoppningar. Men jag var så nervös att jag satte på mig regnbrallorna bakochfram tre gånger innan start, och tillslut kom jag i mål som nia av tolv. Jag fick så mycket stryk av de bästa att det inte var klokt. Ändå fick jag lite blodad tand och så småningom kom jag ut internationellt och det var då det tog fart på riktigt.”

Det unika med segling som tävling

Att segla privat har aldrig varit, och kommer aldrig att bli, något större intresse, utan han beskriver det snarare som ett bökigt sätt att ta sig från punkt a till punkt b. Det är snarare i tävlingsmomentet som Gurra kan finna en del av anledningen till hans långa karriär, och passionen hörs i hans röst när han talar om det. 

”Som tävlingsform är segling fullständigt unikt. Det är så oerhört mångfacetterat och en helsikes utmaning att bygga ett projekt kring tävlingen. Det är så många variabler. Du ställer dig själv frågor om vilka besättningsmedlemmar vi ska ha? Hur ska vi bygga båten? Vilken teknologi ska vi använda? Och dessutom jobbar du med en variabel som inte är konstant, naturen. Du vet inte hur vädret kommer att vara om 10 dagar. Visst njuter jag också av seglingen i sig, men den är underordnad själva tävlingsupplevelsen. ”

Ofta skiljer det vid målgång inte mer än några minuter mellan båtarna efter ett varv runt jorden. När Gurra dessutom förklarar att 0,1 knop snabbare fart jorden runt ger en total vinst på 3 dagar förstår man hur viktigt det är att jaga varje tusendels knop under ett race.

”Många gånger kan en jordenruntsegling vara fruktansvärt monoton. Då ligger man och snurrar på fyratimmarspass och håller seglen trimmade för att öka de sista tusendelarna. Med de marginalerna gäller det verkligen att tänka på detaljerna. Kan jag gå på toa nu eller kommer jag genom att förflytta min vikt påverka båtens hastighet? Ska jag sova med fötterna eller huvudet förut? Sådana små faktorer kan i fel läge få förödande konsekvenser. Sen finns tillfällen då det handlar om riktigt, riktigt stora förändringar i naturen. Till exempel finns ett vindstilla bälte mellan de Nord- och Sydatlantiska högtrycken. Detta bälte oscillerar, det vandrar från norr till söder och sedan från söder till norr. Med tur, och till viss del planering, kan man träffa det här bältet i dess sydligaste läge när man är på väg söderut, och då kan det vara över på några timmar. Har man otur fastnar man i bältet i dess nordligaste läge när det är på väg söderut och kan då vara fast i 10 dagar. Det är sådana variabler som lägger till ytterligare en dimension till sporten.”

Tre och ett halvt år på nio månader

Ett deltagande i Volvo Ocean Race tar ungefär nio månader. Ett deltagarprojekt i tävlingen tar ungefär tre år där gruppkompositionen, gruppdynamiken och förberedelserna har stor påverkan på den sportsliga framgången.

”Ett race avgörs till stor del redan innan start, förberedelserna är a och o. När man bygger besättningen tar man in en individ i taget. Så jag som skeppare är ytterst ansvarig, men jag plockar en individ som jag vill arbeta med. Sedan plockar vi två tillsammans in den tredje och så vidare. Man kan säga att man växer långsamt och organiskt. Så när man slutligen har samlat hela besättningen gäller det att träna tillsammans i den miljö man senare ska verka, alltså på båten.”

Det finns många likheter mellan de nio månader en besättning spenderar till havs och de elva månader Gurra spenderade i grönkläder. Att verka i en miljö utan sömn, att göra det bästa av de förutsättningar som råder och att genom grundliga förberedelser skapa förutsättningar för att klara även oplanerade situationer.

”Vissa har den här förmågan att ställa sig utanför kroppen och fortsätta lösa uppgiften.”

”Det är intressant att se både hur man själv och hur andra fungerar i en miljö utan sömn. Vissa har den här förmågan att ställa sig utanför kroppen och fortsätta lösa uppgiften. Andra låter sömnbristen påverka humöret och börjar tänka i banor om hur det hade kunnat vara, det här would have, could have och should have. Det brukar framgå tydligt när vi har företagsevent och lägger nattseglingar runt exempelvis Sandhamns skärgård, med värdshuset synligt. Man märker direkt vilka som börjar fokusera på hur skönt det hade kunnat vara att sitta inne i värmen med en tallrik bra mat.”

Om man räknar om arbetstiden en besättning under Volvo Ocean Race går igenom under nio månader i vanliga 40-timmarsveckor motsvarar det ungefär tre och ett halvt manår. Den insikten förklarar ytterligare komplexiteten i ledarskapet och gruppkompositionen ombord.

”För att ta bort den där känslan av osäkerhet kring samspelet mellan individer krävs att man känner varandra utan och innan. Enda sättet att skapa det är genom att umgås under lång tid och lära känna varandra i vardagen. Just det där att göra allt tillsammans varje dag. Man kan ha en mask på under en period, men du kan inte dölja dina privata sidor till frukost varje dag under en lång tid. Är du en morgontrött jäkel kommer det tillslut att komma fram. Det är dit man måsta komma, att lära känna varandra så bra.”

Det är då gruppen fungerar som bäst enligt Gurra, och det är också då ledaren lyckats med sin roll att vara oljan i maskineriet. Men enbart ledarskap är inte vägen dit.

”När jag leder en besättning arbetar jag oerhört nära individerna. Jag visar var jag står och är noga med att stå kvar där, man måste skapa en nära relation och en känsla av trygghet. Det är oerhört viktigt att vara en i besättningen, att vara en medarbetare också. Hur ska man annars få se besättningsmedlemmarnas riktiga styrkor och svagheter? Får man inte se dem är det omöjligt att få ut maximalt ur varje individ. Ett ledarskap måste ske parallellt med ett medarbetarskap om man ska lyckas.”

”…viktigt att hålla sig på framkant, att agera på morgondagen istället för att reagera på gårdagen.”

Teknisk utveckling

Under de 35 år som Gurra sysslat med segling på världsnivå har sporten genomgått stora förändringar. Säkerheten har blivit bättre, utrustningen har utvecklats och samspelet mellan människa och natur har fått ytterligare en dimension i den tekniska delen av projekten. Till exempel sitter världens största vinge idag på en segelbåt som användes i Americas Cup 2010. Gurra Krantz är den första att stötta den tekniska utvecklingen men betonar vikten av att människorna behöver utvecklas i takt med tekniken för att kunna utnyttja den maximalt.

”Vi måste utveckla människan genom att utveckla hur vi förhåller oss både till varandra och till vårt arbetssätt.”

”Det är enormt viktigt att följa med i utvecklingen. Har vi ingen utveckling har vi stagnation, och med stagnation har man aldrig vunnit ett race. Det är viktigt att hålla sig på framkant, att agera på morgondagen istället för att reagera på gårdagen. Det här blir extra tydligt i Americas Cup där det hela tiden handlar om att inom vissa givna ramar testa ny teknologi, ny utrustning och nya idéer. Det man inte får glömma i utvecklingen är värderingarna. Förr var det mer inriktat på att ha en tydlig mission och vision. Men nu talar vi allt mer om den tredje pelaren, values. Vi måste utveckla människan genom att utveckla hur vi förhåller oss både till varandra och till vårt arbetssätt. Förr var det betydligt mer macho och solorace, idag är team building en självklar del i arbetet.

Mastbrott i södra oceanen

Även säkerheten och seglarnas inställning till den har förändrats. Från att ha varit en sport för äventyrare där flytväst ansågs onödigt – trillar du i är det ändå kört – är seglare idag professionella yrkesmän och kvinnor som gör vad de kan för att minimera riskerna. Ändå kan de stora krafter som verkar till havs försätta besättningen i stor fara, och genom Gurras målande historia om ett mastbrott förflyttades jag sakta från restaurangen i den trygga småbåtshamnen till en stormande södra ocean.

”Det blåste 24-26 sekundmeter. Vi hade spinnakern uppe och ett rev i storen. Vi gjorde 34-36 knop i toppfart och det gick grov sjö. De stora vågorna som man knappt känner, de var upp emot 20 meter medan de små, jobbiga vågorna var sex till åtta meter. Med den luftdensiteten som råder där nere är 20 sekundmeter fullständigt överjäkligt, det är som att helvetet på jorden har brakat lös. Man flyger över vågorna, studsar på nästa och kraschlandar in i den tredje. Folk sitter fastspända på däck. I områden där molnen går samman bildas ett fruktansvärt tryck i vindarna så de vill man undvika till varje pris. Just den här seglingen gick inte det utan vi tvingades in i de områdena med jämna mellanrum och kastvindarna riktigt smällde till oss gång på gång. Jag tror vi klarade fyra riktiga tryckare, men den femte klarade vi helt enkelt inte.

30 sekunder innan satt jag med navigatören vid radarn. Vi såg på varandra och skakade på huvudet, jag har för mig att jag sa ´This is not good´. Man blir lite knäpp där ute, man börjar tro på en annan typ av kommunikation. Det är som att något i det naturliga rörelsemönstret inte riktigt stämmer överens med hur det borde vara, och magen säger att nu kommer det skita sig. Jag litar mycket på magkänslan och den här gången visade det sig ju rätt.

Vi gjorde 28 knop när båten slogs omkull. Det som händer när en båt är på väg omkull är att när masten går ner mot ytan lyfts kölen upp. Ju högre upp kölen är desto tyngre blir dess kraft tillbaka, och när båten ligger i 90 grader börjar den automatiskt att gå tillbaka igen. Riggen var det första som slog i vattnet vilket gjorde att masten vreds till och gick av. Halva däck var fullt med vatten och jag satt nere med navigatören. Dom åtta sekunder som det tog innan vi bokstavligen kom på rätt köl igen var bland det värsta jag har varit med om.

Man vet nämligen hur det funkar ombord, och man vet att någon av besättningsmedlemmarna kommer se en tamp som de kanske kan släppa på och rädda hela situationen. Om det krävs att de ska koppla loss sig själva kommer de lik förbannat att göra det, trots stormen och trots att hela däck är fullt med vatten. Att koppla loss sig i det läget är detsamma som att hoppa över bord och försvinna i den mörka sjön, men i stridens hetta fattar man inte alltid rätt beslut. Så de åtta sekunder innan båten sakta reste sig igen och jag kunde konstatera att alla var kvar, det var en hemsk period.” Gurra avbröt sig och tog en klunk vatten, märkbart tagen av att genom berättelsen minnas den stormiga natten.

Just den kvällen löste sig allt på bästa sätt, alla besättningsmedlemmar visade sig vara kvar på båten och efter reparationsarbete kunde de transportera sig de 1400 sjömilen in till en trygg hamn i Chile.

Framtiden

Ska man tro på Gurras ord kommer vi inte att få se honom på en stor segelbåt i dessa stora projekt igen. Men så har han också en egen definition av vad som är ett stort projekt.

”Jag seglar fortfarande men ser inte mig själv som skeppare i framtida projekt. Förra året seglade jag Drake, 35, 40 och 80 fotare så det blir lite tävling i alla fall. Samma sak i år. Dessutom jobbar jag med försäljning av nya projekt, både stora och små.”

Enligt honom själv har han i alla fall gjort sitt som aktiv på de riktigt stora arenorna. Med läsglasögon och en nattsyn som sakta blir sämre skulle han se det som en skymf mot sporten om den inte kunde få fram någon bättre. Bortsett från en del småföretagande kommer däremot intresset för dykning, flygning, jakt och motorcykel att finnas kvar.

Jag vred om nyckeln och motorn startade. Efter att ha vänt runt vid vändplan nere vid vattnet vinkade jag till Gurra och lämnade Grand Hotell Saltsjöbaden bakom mig med många tankar snurrande i huvudet. Jag förstår att många företag låter sig inspireras av berättelserna och lärdomarna, och tackar stort för medverkan i tidningen Kustjägaren.

GRUPPEN / LEDAREN

3 saker som bygger en bra grupp:

  • Tillit till personen
  • Respekt för varandras kunskap
  • Förtroende för varandras förmåga

Ledarens 3 uppgifter:

  • Skapa förutsättningar för gruppen att prestera max
  • Sätta samman gruppen efter de kompetenser som behövs
  • Skapa ett driv hos individerna att leverera max

Lärdomar från GU

  • Ta tillvara på olikheter, de som bygger styrkan
  • Kamratskap – otroligt viktigt med rätt folk omkring sig
  • Ledarskapets vikt – och att kombinera det med medarbetarskap på rätt sätt, annars aldrig koll på gruppen.

Villum Hansson, KJ/A-dyk  07/08