Gert Fylking KJ 66:
 Juckare i rosa träningsoverall

Gert Fylking är kanske inte urtypen för en gammal kustjägare. Men han kom till och med in vid Sjökrigshögskolan.

Och relegerades. Vid en kadettbal dansade han nämligen alltför tätt med prinsessan Sibylla...

- Dåvarande ÖB Rapp gick raka vägen fram till mig och skällde ut mig efter noter inför alla. Men prinsessan - hon hade ingeting att erinra mot min dans, säger Gert Fylking till Kustjägaren.

Nej, han förnekar sig inte. Mannen som gjort sig känd som excentrisk skådespelare och TV-man. En pajas i rosa träningsoverall med en humor som ligger mellan midjan och knäna. ”SM i lavemang” och ”Juckaren” är två av hans paradnummer i svensk TV. Men hans TV-debut gjorde han med numret ”Den kirgiska propellern” hos Robert Aschberg i slutet av 80-talet.

- Robbans redaktör hade sett mig snurra på ballen nere på Kiviks marknad. Och de skulle göra ett debattprogram om erotik och porr. Och - ja - då frågade han om jag ville komma och göra den krigiska propellern i direktsändning... Och på den vägen är det. Och här sitter vi nu - du och jag.

Ett par år senare lyckades Gert med konststycket att föreviga kung Carl Gustaf som dragit sig undan för att ta ett bloss på en nobelfest. TV-tittarna fick se hur kungen kämpade för att snabbt få bort cigaretten som envist klibbade sig fast vid den kungliga underläppen.

Efter det är Gert Fylking inte välkommen som hovreporter längre. Även om han fortfarande envisas med att dyka upp vid kungliga offentliga invigningar - högljutt sjungande kungssången. - Ja, vadå. Vi gick ju på sjökrigsskolan tillsammans. Jag spöade kungen i biljard och vi umgicks så där som man gör när man är kadetter. Fast han blev ju amiral och jag blev relegerad, skrattar Gert.

- Jag kommer ihåg ett av kungens skämt. När vi satt och åt sa han ”du behöver ju inga bestick, du har ju gaffeln i mössan, ha, ha, ha”. Så var den bernadottska humor ́n...

Året var 1965 och den då 20-årige Gert Fylking hade mönstrat till det mili- tära:

- Det var helt naturligt för mig att söka kusjägarna. Under kriget hade min farbror Erik varit mobiliseringsplacerad på Korsö och byggt värnen ute på Korsö hals. Som grabb, och under hela min uppväxt, var jag ju ute i skärgården. Vi hade ställe vid Stavsnäs och jag var ju på sjön hela tiden. Jag seglade och paddlade och hade sett hur det gick till där ute vid Sandhamn och Korsö. Dessutom var jag riktigt vältränad på den tiden.

Det blev Kustjägarskolan och PCS (nuvarande PBS) för Gert Fylking. Egentligen skulle han ha ryckt in sommaren 1965:- Men av någon anledning fick jag för mig att lifta ner till Paris i maj samma år. Och där blev jag kvar fram till jul. Jag sjöng och uppträdde på gatorna, arbetade extra med att lossa lastbilarna i hallarna och, ja, i största allmänhet såg jag livet passera förbi. På något jävla informellt sätt lyckades jag få min militärtjänst uppskjuten till året därpå.

På självaste nationaldagen 1966 ryckte han så in vid KA 4 i Göteborg. Av 40 man skulle det bli plutonsbefäl av 15 stycken som skulle skickas till Kustjägarskolan vid KA 1. De unga beväringarna slet och tävlade mot varandra under hela sommaren i den bohuslänska skärgården - tills de soldater som hade det rätta virket var uttagna. En av dem var Gert Fylking.

- Väl på Rindö körde de skiten ur oss. Skolchefen hette major Ottosson och kampanichefen kapten Sandell. Det var ett jävla springande och ålande och paddlande och simmande. När de andra värnpliktiga åkte hem på helgen var vi alltid tvungna att - varje lördag - ha paddlingstävling runt Rindö.

Gert berättar nostalgiskt de gamla vanliga historierna om ”psykdygnet” och jägarmarschen, om skav- såren och eldöverfallet när de trodde att de skulle få sova. Och om när de äntligen fick ut sin basker.

Han berättar också om den vinterövning som kom att ändra hans relation till sina befäl och framförallt till skolchefen major Ottosson. - Det var ju många befäl som inte gillade mig. Jag var ju något av spelevink och alltför frispråkig. Jag var i och för sig en bra kustjägare, men kanske inte en bra, ja vad ska man säga, människa i deras officersögon.

- Men fram till vinterövningen hade jag inte kommit på kant med något av befälen.

Det var 20 minusgrader och Gert Fylking och hans plutonskamrater tränade vinterkrig i Sälen. Mitt i natten blev de väckta och kommenderade till uppställning.

- Jag frågade fänriken vilken typ av övning det var frågan om. Skulle vi ha tre par långkalsonger och vinterrocken på oss? Eller vad det något enklare som skulle genomföras? Han bara vrålande ”uppställning”, varje gång jag för- sökte förtydliga min fråga.

Sedan bar det iväg till en bro som gick över en älv. Den skulle skottas ren från två meter packad snö. Trots att det fanns snöskyfflar fick beväringarna bara använda sina stridsspadar.

- Det var en sådan där sak som fick mig att se rött - när order och logik inte går ihop. Det blev ett jävla liv och näst intill upplopp... Så det vara bara ”helt om marsch”, som gällde till slut. Och sedan blev jag uppkallad till major Ottosson, berättar Gert. -Även hos majoren blev

det ett jävla liv. Jag blev utskälld efter noter och skrek tillbaka. Det slogs i dörrar så att det sjöng i virket...

Allt detta resulterade i att någon som bodde på hotellet ringde till Expressen och sa att det hade varit slagsmål mellan beväringar och befäl. Och under måltiden kom receptionisten in och de- klarerade högt och tydligt att Expressen sökte korpral Fylking.

- Jag sa till reportern att jag inte visste vad han pratade om. Här hade inte varit något bråk...

Detta ansåg major Ottosson vara god jägaranda och drog därmed ett streck över det som hade hänt.

- Jag tror till och med att han högaktade mig en smula, säger Gert.

Ytterligare en händelse som Gert minns väl var en mörkerövning. Korpral Fylking förde befälet över en tropp som hade lyckats ta sig in på fi:s område efter lång tids framryckning. Då tände plötsligt en av soldaterna en cigarett.

- Han var en sådan där som inte bara var dum utan också alltid dryg. Så jag tryckte till cigaretten i ansiktet på honom så att den slocknade. Strax därpå påpekade han att jag var skyldig honom en cigarett. Och då tände det till. Jag drog till honom allt vad jag kunde med vapnets pipa i magen så att han säckade ihop. Efter det blev Gert också uppkallad till befälen.

- Fänriken sa åt mig: det där gjorde ni jävligt fel, Fylking. Hur många gånger ska jag behöva säga; att efter stöt följer kolvslag. Du skulle ha tryckt till den jäveln rejält med kolven!

- Även major Ottosson hade sin åsikt klar och sa: hade jag inte haft den tjänsteställning jag har, så hade jag gjort likadant...

När Gert muckade från KJS hade han goda betyg och vitsord och till och med ett rekommendationsbrev från major Ottosson med sig i bagaget. Brevet var riktat till chefen för sjökrigsskolan och gjorde så att Gert togs in där - med känt resultat.

- Efter incidenten med prinsessan Sibylla åkte jag ju ut. Kommendören på skolan kallade bara upp mig och sa ”kadett Fylking - ni är entledigad”. Han hade något annat svepskäl för relegeringen, men jag tackade för mig och gick.

Nej, någon officer blev det aldrig av Gert Åke Fylking. Men han umgås fortfarande med ett par av sina gamla lumparkompisar och går gärna omkring i Kustjägarveteranernas tröja. Den gjorde för övrigt så att Gert höll på att komma i slagsmål för ett år sedan:

- En ung nymuckad kustjägare kom fram till mig nere på krogen i Trollhättan. Han var högröd i ansiktet och sa att jag inte fick bära KJ-tröja eftersom jag inte var kustjägare. Han ville slåss om saken. Till slut lugnade han ner sig och bad om ursäkt. Då var det någon av hans kompisar som visste att jag legat ute på KJ, säger Gert.

STEFAN WAHLBERG KJ 84

Unge herr Fylking, till höger förbereder sig för omklädning, kanske till den rosa...

Foto: Gert Fylking