Dykare, flygare, grävare.


Vi hade stämt möte på ett sommarvarmt Djurgården, Anders och jag, för en lunch och ett samtal för att ge mig lite underlag till den här artikeln om just Anders Jallai. En av de kustjägare som hamnat i offentlighetens ljus under åren. Den som genomgått utbildningen till kustjägare vet att en av de saker man får med sig är en viss respektlöshet inför problem och utmaningar i allmänhet. Det behöver ju inte betyda att man söker utmaningar, men Anders lista på antagna och övervunna utmaningar är respektingivande. KJ, stridspilot, ett otal vrakexpeditioner och fem böcker.

Anders tid på KJ (efter grundutbildningen) började på A-dyk, men han avskiljdes under utbildningen och flyttades över till GRK. Efter KJ sökte Anders till stridspilot i Flygvapnet. En av Anders kamrater från Kustjägarskolan hade kommit in på Krigsflygskolan och Anders tänkte att: ”kan han, så kan väl jag”.

Kalla kriget var under denna tid som kallast och incidenter var vanliga.

Bl. a. fick Anders jaktviggen-rote under ett flygpass frågan från flygledningen om de var intresserade av att gå mot en amerikansk SR-71 Blackbird som var på väg in i området norr om Gotland. Anders rote-etta hade inte tillräckligt med bränsle för att nå SR-71:an som snart skulle passera i Mach 2,5 på bedömt 24 000 meter. Anders fick frågan av rote-ettan som var divisionschefen Bernt Weimer om han hade tillräckligt med bränsle och lust att gå mot SR-71:an själv. Det hade Anders! 

US Airforce flög under denna tid regelbundet en signalspaningstur in i Östersjön. Öster om Gotland och som slutade med en vända runt Gotska Sandön och ned i stråket mellan Öland och Gotland. Tidigare hade svenska Viggen och Draken-piloter lyckats belysa det amerikanska spaningsflygplanet med radarn. Anders pressade upp sitt Viggenflygplan i ca Mach 1,6 och passerade 17 000 meter när han som första pilot, lyckades bekämpa en SR-71.

Normalt brukade SR-71:an slå på sina motmedel när någon lyckades låsa spaningsradarn på flygplanet. Under denna period hade normalt stridsflyg en radar som svepte fram och tillbaka i spaningsläge, för att sedan låsa på ett mål när roboten skulle avskjutas mot målet. 

Den svenska jaktviggens Ericson-radar hade dock nyligen uppdaterats till svep-följ, dvs att radarn inte behövde låsas på målet utan roboten gick på död räkning mellan svepen, vilket var unikt på den tiden. Antagligen gjorde detta att amerikanarna inte slog på sina motmedel i tid och Anders kunde därmed få en simulerad träff på planet.

Väl på marken möttes Anders av underrättelsepersonal från F13, varifrån han utgått, som gärna ville ta del av det magnetband med flygdata som dåtidens Viggen-plan använde sig av för att spara information om händelser under flygföretag. 

Anders tjänstgjorde i Flygvapnet i ca 5 år, men när svenska staten beslutade införa ett generellt anställningsstopp för stridspiloter i statsägda flygbolag för att förhindra att stridspiloter hoppade av, sa Anders och 20 andra piloter upp sig i mer eller mindre ren protest. Anders började utbilda sig till civilpilot och under en utbildning på Bromma fick Anders erbjudande om att jobba som flyglärare på just Bromma Flygplats. När sedan det så kallade yrkesförbudet hävdes hamnande Anders trots allt på statliga SAS där han kom att jobba som pilot under lite drygt 25 år. 

Vid sidan av sitt jobb på SAS jobbade Anders tillsammans med dykinstruktören Johan Candert med teknisk dykning som i början av 1990-talet var helt nytt. Grunderna hade han med sig från attackdykarutbildningen och med åren kom Anders att leda och medverka i en rad spektakulära vrakfynd. 1997 var Anders med och hittade Jönköping med dess last av Champagne och ett par år senare den sovjetiska ubåten S7. Nästa projekt var den svenska TP-79:a, mer känd som DC-3:an, som försvunnit över Östersjön under kalla kriget. Anders började gräva i arkiven efter ledtrådar till var planet skulle kunna ligga men insåg efter ett tag att mycket av arkivmaterialet var dimridåer för att dölja planets verkliga läge. Efter fem års efterforskningar hittades till slut vraket och i mars 2004 kunde flygplanet bärgas av Marinens fartyg Belos. Som ni säkert känner till finns DC-3:an nu utställd på Flygvapenmuseet i Linköping. 

År 2010 kom Anders första bok Spionen på FRA vilket kom till att bli en serie böcker om huvudpersonen Anton Modin, som av en händelse råkar vara f d Kustjägare. Serien om Anton Modin som har kalla kriget och spioneri som tema är nu uppe i fem böcker och Anders jobbar idag heltid med att skriva och forska om det kalla kriget.

Anders Jallai 

Foto: Jonas Forsberg

 

Hur kom det sig Anders att du började skriva?

Jag hade i och med det omfattande DC-3-projektet samlat på mig så mycket ny och unik information om det kalla kriget att jag förstod att något måste göras med allt det materialet. Svenska folket borde få reda på det här, var min spontana tanke. Tyvärr insåg jag också att informationen jag satt på, genom mestadels källor inom FRA, MUST och utländska underrättelsetjänster, var hemligstämplad information. En faktabok som jag ville skriva, föll på just det. Jag kunde ex inte ange majoriteten av mina källor. Så en mörk, blåsig novemberkväll i bastun i Grisslehamn tillsammans med bästa kompisen beslutades att jag skulle skriva en fiktion-serie typ Jan Guillou om mina erfarenheter. Det ska tilläggas att beslutet togs i djupt rus men var allvarligt menat. Sedan var det inte så lätt som jag trodde, men det är en annan historia…  

 

Nu i dagarna (nov-2014) släpper du ytterligare en del i serien om Anton Modin. Vad kommer den handla om?

I de fyra föregående böckerna så är huvudpersonen en i vissa fall avdankad och bitter person som vänt det svenska samhället ryggen på grund av sina motgångar och upplevda svek. Men i den här nya Anton Modin – i rikets tjänst så får vi följa historien från början. D v s när Modin är 18 år gammal och precis ska till att bli värvad av Byrån, en mycket hemlig avdelning inom den militära underrättelsetjänsten SSI. Han är så att säga på väg upp, på väg att förverkliga sina drömmar och ambitioner. Han vill bli något och är beredd att göra i stort sett allt för Sverige och rikets säkerhet. Och det kommer han också att få göra. Han ska nämligen utbildas till en Black Ops operatör med liknande rättigheter och uppdrag som Jan Guillous karaktär Carl Hamilton. Hans uppdrag är att söka rätt på och eliminera fiender till Sverige men också fiender till USA och Nato, i våra egna led.  

 

Vad är största skillnaden mellan din karaktär Anton Modin och Jan Guillous Hamilton?

Tror att min karaktär Modin är en mer realistisk karaktär under det kalla kriget. Anledningen till det är att jag skriver om delvis egna erfarenheter och dessutom sitter jag på unik information från svenska spioner, men även GRU och KGB-spioner som jag intervjuat och inte minst CIA-agenter. Tror att även Guillou satt på mycket initierad information men ville ge Hamilton en mer hjältelik roll och uppenbarelse, vilket rent kommersiellt kanske är ett bättre grepp än den realistiska och ibland smutsiga verklighet som jag valt att beskriva. Mina böcker är i hög grad så kallade nyckelromaner med i många fall verkliga händelser. Läs gärna mer om det på min hemsida: www.jallai.se 

 

 

Harald Hynell
KJ 85/86

 

 

 

Några fakta om Anders Jallai

GU KJ, 1980 - 81

Stridspilot, 1982 - 1986

Flygkapten, SAS, 1988 - 2014

 

Viktiga vrakexpeditioner:

Champagnevraket Jönköping, 1997

Den sovjetiska ubåten S7, 1998

Catalina-flygplanet, 2003

DC-3:an, 2003

 

Bibliografi:

DC-3:an, på jakt efter sanningen, med Björn Hagberg, 2004

Spionen på FRA, 2010

Landsförrädaren, 2011

Natoagenten, 2012. 

Bilderbergmötet, 2013

Anton Modin – i rikets tjänst, 2014

 

Utmärkelser:

Kunglig medalj 8:e storleken i högblått band ”för en skicklig insats att på Östersjöns botten finna det nedskjutna flygplanet DC-3:an”

Ryska ubåtsveteranernas förtjänsttecken för fyndet av den sovjetiska ubåten S7, 1998.

Årets projektledare 2004, Svenska projektakademin, för ledandet av DC-3-projektet. 

Hemsida: www.jallai.se

 

 

Anton Modin – i rikets tjänst, 2014