Övning Bronto

Återigen satt vi i stridsbåtarna, på väg mot en ny övning. Detta var den sista möjligheten för de som var sjuka/skadade under jägarmarschen i vintras att erövra Neptuni treudd. Det var också första gången vi skulle ställas inför en tillämpad övning med fiender som, under realistiska förutsätt- ningar, skulle försöka bekämpa oss.

Bakgrund

Vi hade kommit tillbaka från åtta dagars stridsskjutningar på Väddö. Innan vi skulle hem på vår första permission på fyra veckor skulle vi genomföra övning Bronto. Vid säkerhetsgenomgången lät befälen meddela att ”om ni blir tillfångatagna är handgemäng eller att försöka fly förbjudet”, och ryktena om att en fångförhörsövning väntade bekräftades därmed. I samband med säkerhetsge- nomgången fick vi även läget och historien bakom övningen berättad för oss. I korta ordalag: Alfa- och Betaland var tidigare samma land, men har nu delat på sig för att bli två fristående länder. Problemet i delningen var gränslandet mellan länderna. Vid delningen blev Alfaland i besittning av områden där huvuddelen av befolkningen var betaner, och tvärtom. Dessutom tog Alfaland de två viktigaste hamnarna i det tidigare Alfabetaland och nu har inte Betaland längre någon större hamn för export och import. Dessa faktorer har gjort läget spänt mellan länderna, samt att det i de bägge länderna finns gerillarörelser från det andra landet. FN:s roll i konflikten var att upprätta en ”Zone of Separation” mellan de två länderna, samt att återge Betaland den ena viktiga hamnen i området. Detta skulle ske genom att man sänder in en brigadspaningsenhet (dvs. oss kustjägare) i landet på spaning, därefter skulle amfskyttekompanier ta terräng. När detta hade skett skulle grk gruppera, för att till sist ett robotkompani skulle sättas i land för att säkra luft- och vattenterritoriet runt ”Zone of Separation”. Därmed skulle FN kunna kontrollera läget och förhindra stridigheter mellan länderna.

Övningen börjar

Övningens dag ett tillbringades på kasern där patrullcheferna fick ta emot den förberedande ordern, samtidigt som övriga ställde i ordning sin personliga utrustning. I ordern framkom det att båtarna skulle avgå från hamnen klockan 06.00 dag tre, samt att uppgifterna enbart bestod av spaning. Detta innebar att vi i det längsta skulle undvika sammanstöt med fienden. Den slutgiltiga ordern dag två innehöll inga större förändringar. Vår uppgift bestod av att spana mot område ett efter möjliga landstigningsplatser åt amfibiebataljonen samt kartlägga fienden och vara beredd att omgruppera till område två och där utföra samma uppgift. Klockan 06.00 avgick de tre stridsbåtarna, med två kustjägarpatruller i varje båt, från hamnen. Vi i tredje patrull delade båt med första patrull. De släpptes av först och femton minuter senare var det vår tur. Ön Märsgarn var vårt spaningsområde och vi släpptes av på en närliggande ö tillsammans med vår isärmonterade gummibåt. Väl i land blänkte aluminiumskrovet på gummibåten som en spegel varför halva patrullen kvarstannade och maskerade båtdelarna, medan de övriga påbörjade spaning på ön för att kunna iordningsställa en o-plats mot Märsgarn. 

Första kontakten

Strax efter vi var klara med maskeringen av båten såg vi två stycken 300-båtar närma sig ön vi var placerade på. De spanade in mot ön och vi kände adrenalinet pumpa. Samtidigt var vi väldigt för- vånade, rapporterna talade om låg fiendeverksamhet i området, och vi undrade – ska det gå åt skogen så här tidigt? Vid detta tillfälle hade vi en man liggande i o-platsen. Vi andra löste andra uppgifter. Senare fick vi berättat av soldaten i o-platsen att sexton man med två hundar hade land- stigit från två båtar tio meter från honom. Grupperna gjorde inget tecken av att ha observerat vår o-plats och begav sig iväg från ön efter fem minuters spaning. Efter detta ökade vi beredskapen med etthundra procent. Under resterande del av dagen turades vi om att med två man ligga i o-plats, de andra låg gömda på ön och löste andra uppgifter för att förbereda för den fortsatta spaningen. Från o-platsen spanade vi mot hamnen på Märsgarn, och där var relativ låg aktivitet. Ingen militär per- sonal syntes. När mörkret hade lagt sig satte vi ihop vår gummibåt och paddlade tyst över från vår spaningsö till Märsgarn. När vi var över, och båten maskerad, började vi bedriva rörlig spaning med tre stridspar över hela ön. Med våra goggles såg vi allt vi behövde se. Trodde vi. Jag och min strids- parskamrat gick in i en larmmina som brann av. Samtliga stridspar avbröt omedelbart spaningen och återsamlades i basen. Där låg vi och tryckte, förberedda för strid och väntade på konsekven- serna. Inget hände. Ön verkade vara fri från fiender på natten. Kanske hade fienden lämnat ön med de båtar som vi sett röra sig i området? Efter lång väntan fortsatte vi spaningen, och vi gjorde skisser över hamnen, samt rapporterade in till ledningen. Dagen efter låg vi gömda på ön och komplette- rade spaningen genom att ta foton på spaningsområdet med den kamera vi hade medtagit.

Sammanstöt

På kvällen vaknade jag med ett ryck. Eldstrid. Det visade sig att en fiendepatrull hade kommit för nära lägret och vi hade tvingats bekämpa dem. Vi bröt basen och omgrupperade till ny bas där vi kontaktade ledningen. Ny order löd: ”klockan 01.00 i natt, börja lös beredduppgiften”. Utan ytter- ligare sammanstötningar gav vi oss iväg mitt i natten. Det var vindstilla och stjärnklart, sämsta möjliga väder för en obemärkt flykt i gummibåt. Men vi hade inget val, utan började paddla. Efter tre timmar landsteg vi och påbörjade marschen till område två. Vi skulle bli upphämtade i vår exfiltrationsplats klockan 18.00 samma dag, det var bråttom. Efter tolv timmars marsch var vi fram- me. Eftersom vi hade ytterligare en bit att röra oss till exfiltrationsplatsen hann vi bara spana i en timme innan vi var tvungna att ge oss iväg igen. Vi var därför tyvärr tvungna att meddela ledningen att resultatet av vår spaning i området inte var tillförlitligt.

Ny uppgift

Stridsbåtarna hämtade oss på utsatt tid, och väl i båten fick vår patrull en ny uppgift. ”En helikopter har störtat, ni ska hämta ut piloten.” Vi sattes i land på Värmdö där vi skulle marschera fram inom en på kartan utmärkt korridor via sju olika uthämtningspunkter där piloten kunde finnas. Cirka klockan 20.00 påbörjades marschen. Vi visste att det fanns gott om fiender i området, och var tvungna att vara försiktiga. Natten gick, och vi tog oss framåt. Frammarschen gick långsamt efter- som vi bara kunde röra oss inom korridoren samt att kartan vi använde oss av var från 1976 och därför mycket bristfällig. Flera fält och kalhyggen fanns inte med på kartan utan dök upp som över- raskningar i terrängen. Med risk för att bli upptäckta av fienden var vi naturligtvis tvungna att runda samtliga. Tiden började bli knapp och vi insåg att det skulle bli svårt att hinna. Tiden var helig och därför tog vi chansen att snabbt försöka snabbt rycka över vissa fält där vi kände att risken för upptäckt var mindre. Det kunde bara gå på ett sätt. Eldstöt! Vi var påskjutna. Övningsreglerna tillät inte öppen strid och enda återstående valet var att bege sig från platsen med högsta möjliga hastighet. Med ökad försiktighet fortsatte vi marschen. När vi passerat punkt sex och piloten inte fanns där, förstod vi att det skulle vara omöjligt att både hinna lösa vår uppgift (hämta piloten som måste finnas vid punkt sju) och att hinna den tid vi fått, klockan 11.00. Vår patrullchef tog beslutet att anhålla om ny tid, och att hämta piloten. Vi fick nittio minuter till. Naturligtvis fanns piloten vid den sista punkten och med honom i patrullen och ilmarsch genom skogarna hann vi precis.

Tillfångatagna

Vid upphämtningsplatsen fick vi order om att avvakta i skogen. Lagom med tid för att hinna läsa igenom vår nya uppgift. När vi sedan satte oss i stridsbåten i väntan på transport till ny uppgift somnade samtliga omedelbart. Fem minuter senare blev vi väckta. ”Det här är en fångförhörsöv- ning. Det är förbjudet att fly eller att bedriva handgemäng.” Därpå fylldes stridsbåten av fiender och fångförhörsövningen tog vid. När ordern att övningen var avbruten kom 24 timmar senare kände vi oss möra och grundlurade, ingen hade haft någon aning om var vi befann oss under förhören eller hur lokalerna vi befann oss i såg ut. För de i plutonen som tidigare under utbildningsåret av olika skäl inte kunnat delta i jägarmarschen hade kompaniledningen beviljat en andra chans och deras övning fortsatte därför på Myttinge. 

Till slut

Övning Bronto var en av de få tillämpade övningarna som vi i kullen från 2000/2001 fick genom- föra och en övning vi lärde oss mycket av. I dag, fem år efter muck, är jag mycket tacksam för året vid kustjägarkompaniet. Att erhålla en utökad kunskap om sig själv och om gruppdynamik i detta minst sagt unika sammanhang, samtidigt som man fick vänner för livet, är få förunnat.

Tobias Lindvall, KJ 00/01 

Grundutbildning 2000-2001

Delar av kustjägarkompaniet vid icke formell fotografering i kasernkorridoren. 

Vad hände 2001?

På Bromma gymnasium skjuts en 16-årig pojke ihjäl. Sven-Göran Eriksson blir tränare för engelska landslaget. Trustor-rättegången inleds. Magdalena Forsberg vin- ner VM-guld i skidskytte. Anja Pärsson vinner VM i slalom. Taliban-regimen i Afghanistan spränger kulturskatter. Kajsa Bergqvist och Stefan Holm vinner guld i inomhus-VM i Lissabon. Expresident Slobodan Milosevic grips i Belgrad. Våldsamma kravaller i Göteborg under EU-toppmöte. Kapade plan kraschar mot World Trade Cen- ter i New York och Pentagon. Datamasken Nimda sprids snabbt och orsakar kaos. ”Miraklet i Istanbul” – svenska landslaget i fotboll vinner rysare och blir klara för VM-spel. USA anfaller talibanregimen i Afghanistan. Ett SAS-plan kolliderar med en Cessna på Linate-flygplatsen i Milano. Storfilmerna ”Sagan om ringen” och ”Harry Potter” blir årets mest sedda filmer.

Epoken 2000 – . Kj-komp 2010, mot framtiden

Tiderna förändrades, Berlinmuren föll och Warzawapakten med den. De nya amfibiebataljonerna, sex till antalet, med ingående kjkomp m/90, tolv till antalet kommer under luppen, behövs verkligen den förbandstypen och det antalet i ”den nya världen”. Intensiva studier under 90-talets slut och 2000-talets början ger vid handen att amfibie- och kustjägarförband även behövs i den nya Försvarsmakten, men att de behöver omstruktureras vad avser uppgifter och innehåll. Studierna visar att amfibiebataljonen och där i ingående förband kan halvtidsmoderniseras och på sätt också vara gångbara i framtiden. Arbetsnamnet på den omstrukturerade förbandstypen är amfbat 2010 och där i skall ett kustjägarkompani ingå, arbetsmässigt benämnt kjkomp 2010.

Kustjägarkompaniet skall nu övergå från att vara ett spanings- och underättelsekompani i förhållande till de tidigare anfallsuppgifterna. 


Kontaktpersoner för grundutbildningsår 00-01

Vill du hjälpa KJV att hålla kontakten med alla gamla och nya kustjägare? Vi söker kontaktpersoner som kan hjälpa oss med att komplettera befintliga register med rätt kontaktuppgifter och utbildningsår. Eller vill du kanske ordna en plutonsåterträff?

Kontakta Henrik Hessbo via e-post på kansliet@kustjagarna.se för mer information.


Sidor relaterade till KJ 00/01

Tobias Lindvall