Visst är det något speciellt

Och varför skulle en 58 år gammal gubbe skriva något om kustjägarskolan? Kanske för att det finns fina minnen kvar ännu nästan 40 år efteråt. Kanske för att gubben är lite stolt över att tillhöra en elit inom den militära utbildningen. För frågan handlade mycket om detta tiden innan det var dags att vandra förbi vakten på KA 1 för första gången. Att testa om jag skulle klara de prövningar som väntade. Jag tror att det är många med mig som också tycker att det är något speciellt med att vara utbildad på kj och som kanske är intresserade av att känna igen sig i något av det som hände under utbildningen.

Som sagt, det är nu 40 år sedan jag egentligen skulle börja på kj. Eftersom jag blivit intagen på arkitektlinjen på Chalmers i Göteborg vågade jag inte rycka in redan år 1966. Året efteråt tog jag dock studieledigt och ryckte in.

För mig fanns det en mängd orsaker till att jag hamnade på Rindö. Jag hade redan då en ganska stor erfarenhet av skärgården, både ovanför och under vattnet. Roddturer från Vaxholm till Möja, ett antal somrars paddlingar i tvåmanskajak med min kamrat Bengt (som också skulle söka till kj men som kom att syssla med mer musikaliska saker), dykarutbildning och en bestämd uppfattning att det inte var så intressant att göra militärtjänst i Boden lyckades övertyga inskrivningsnämnden att kj skulle kunna ha nytta av mig. Intresset för att hålla kroppen i trim fanns redan då. Att själv- förtroendet skulle kunna få en påbättring via utbildningen var jag fast övertygad om.

Och vilka minnen finns kvar ännu idag från det knappa året som utbildningen varade 1967 –1968?

Schasse-Lasse

Schasse-Lasse, sergeant Larsson (sedermera Flagg-Lasse, flaggjunkare Larsson), chef för 4:e pluton, som jag i början hamnade på, stämde väl med min uppfattning om hur ett kustjägarbefäl skulle se ut och fungera, huggen ur sten, allvarlig och ledsagande oss odugliga nyinryckta med uttryck som: ”Ni får fan i mig inte kuka ur på det här sättet!”

Språngvis förflyttning

Schasse-Lasse ville alltid att hans pluton skulle vara den bästa bland de fyra kj-plutoner som fanns i början av utbildningen. Ett resultat av detta var att vår pluton alltid skulle springa vid all förflyttning – till och från alla uppställningar. Även till och från skjutfältet på Myttingen. Allt fler av kamraterna sökte så småningom hjälp för fotproblem. Vi t.o.m. tillverkade en egen flagga prydd med en plattfot över treudden. Men vad hjälpte det! De som dristade sig att yppa något om det vanskliga att springa på asfalt fick genast tillåtelse att springa vid sidan om vägen, i terrängen istäl- let. De veckovisa snabbmarscherna fram och tillbaka till färjeläget mot Vaxholm blev en rutin så småningom.

Så småningom gallrades ca. en tredjedel av de intryckta bort och av de fyra rätt stora plutonerna i början blev det två jägarplutoner, en grkpluton och en attackdykartropp. Vilka andra minnen är det då som finns kvar ännu 40 år efteråt? Ett av dem är förstås jägarmarschen.

Jägarmarschen

Jägarmarschen var det stora samtalsämnet en bit in i utbildningen. När skulle den inträffa? Kunde man smussla med sig choklad för att underlätta de hemska prövningar som komma skulle? Tre gånger blev vi bryskt väckta mitt i natten för omedelbar uppställning med trosspackning på kasern- gården och varje gång trodde vi att det var dags. Men efter inspektion av varenda pinal i pack- ningen inklusive syutrustning, fick vi plocka ihop allt och gå till sängs igen. Utom den fjärde gång- en. En snöstorm gjorde marschen särskilt utmanande och de som spårade i täten hade det kämpigt värre. Att det fanns de som helt sonika föll ihop av utmattning eller började yra om att de sett stora kannor med mjölk gjorde utmaningen om möjligt än större. Men vi blev duk- tiga på att trampa upp hkp-landningsplatser i den djupa snön och laga till mat på våra jägarkök ute i mörkret och kylan medan våra befäl med jämna mellanrum kom ut från sin upplysta och varma stuga för att fråga om vi hade det bra där ute.

Efter en veckas utomhusvistelse blev det en obehaglig upplevelse att komma tillbaks till KA 1 och vistas i den äckligt varma och instängda luften inomhus!

Men även andra minnen är inristade i hjärnbarken:

Isvaken

Att hoppa i den uppsågade isvaken utanför hamnen på Rindö var en lärorik upplevelse för alla. Vi var tvungna att anhålla om att få stiga upp ur vaken innan vi kunde befria oss från den kyliga omgivningen. Allt under Schasse-Lasses övervakning. 

Gasmask på

En del befäl fick tjänstgöra längre eller kortare tid på kj-skolan. En av dessa blev provocerad av mig under en förflyttning då vi fick order om gasmask på. Eftersom min gasmask inte var korrekt ihop- satt kom reaktionen redan samma kväll, hinderbanan för hela plutonen iförd gasmask korrekt ihopmonterad. Det var mycken imma på insidan av gasmaskens glasögon den kvällen!

Den gömda fallskärmsjägaren

Ett annat befäl som tillfälligt tjänstgjorde på skolan var en ung korpral från fallskärmsjägarskolan. Efter några övningar på Södra fältet uppstod en slags ömsesidig förståelse mellan korpralen och vår pluton. Vid ett tillfälle hade korpralen fått i sig för mycket uppfriskande dryck, varpå dörren till plutonschefen kontor blev penetrerad. För att inte för stora konsekvenser skulle drabba den till den förändrade inredningen skyldiga korpralen, som vid detta tillfälle hade begränsade möjligheter att ta hand om sig själv, bäddade vi ner densamme i en av sängarna på luckan och förklarade troskyldigt för ivrigt efterspanande plutonsbefäl att vi inte hade sett korpralen över huvud taget denna afton.

Vårt medmänskliga omhändertagande verkade dock inte imponera så mycket på vårt befäl, vilket efterföljande utbildning skulle visa.

Kyla och värme

Att frysa var ett av de starka minnena från kj. Mitt i vintern liggandes på en klippa utanför Karklö hela natten för att träna spaning var djävligt kallt. Att springa upp och nerför Jägarknäcken på Oscar-Fredriksborg iförd trosspackning var desto varmare men utgjorde en klen tröst i sammanhanget. När vinterperioden på Rindö så småningom avlöstes av sommaren på Korsö kändes kj-livet lättare. Visserligen var nu långpaddlingen det allmänna samtalsämnet. Men i avvaktan på den fanns det annat att sysselsätta sig med.

Sommar och sol?

Eftersom vi i grk-plutonen under Larssons ledning blivit drillade att springa omkring med 12 cm:s granatkastare med tillhörande ammunition på ryggarna kände vi oss efter ett antal månader rätt färdigutbildade just inom detta gebit. Till skillnad från Larssons uppfattning. Varje gång vi skulle ut med 200-båtarna för någon övning skulle vi fylla båtarna med ett otal antal granat- lådor. Det rådde brist på övningsgranater varför Larsson beordrade oss att fylla lådorna med äkta Korsö-sand för att komma upp i minst den önskvärda vikten. Färdigutbildade, och dessutom kreativa, som vi ansåg oss vara, tömde vi lådorna på sand i lönndom och utförde ett genialiskt skådespel när vi de följande övningarna lastade lådorna i båtarna.

Det fungerade ända till grundstötningen. I någon av utskärgårdarna stod vi stadigt på grund. Larsson beordrade oss då att tömma de många lastade ammunitionslådorna på sand för att vi lättare skulle komma flott med båten. Den efterföljande utskällningen var en av de bättre under hela utbildningen.

På Korsö fanns också under vår tid Tarzan Race, en hinderbana bland tallarna på östra sidan av ön. En uppskattad erfarenhet var när vi fick åka ”linbanan” utför. Något annat som gjorde ön så speciellt var förstås Tornet. Att öva nerfirning utanpå Korsö torn var på många sätt en höjdare. Vi tävlade om att göra så få stopp på vägen ner som möjligt, där noll förstås var den ultimata målsättningen.

Paddlingen

Det slutliga provet var självklart långpaddlingen. Vår startade i Öregrund där kustjägarskolans chef major Thorbjörn Ottosson gav startordern. Vår pluton var väl förberedd med medsmugglad jägarläsk i kajakerna för att hålla oss vitala under färden. Eftersom det dessutom var en tävling mellan de tre plutonerna bestämde vi oss för att inte göra några längre pauser under färden. Under den 25 timmar långa paddlingen till Korsö gjorde vi totalt en timmes uppehåll i land. Att vi kom först fram var därför inte så konstigt. Min kajakkompis 201 Johansson fick mot slutet av paddlingen absolut inte gå i land för att göra sina behov. Det skulle ta alldeles för lång tid! Det var väldigt skönt för honom att komma iland på Korsö!

Kamraterna

Sist men inte minst – kamraterna. Lumpen hade inte varit densamma utan 201 Johansson, 169 Letho, 172 Hollström, 166 Hartman för att bara nämna några av de 29 plutonskamraterna som fanns kvar ända till slutet. Att tiden på KustJS har betytt en hel del för mig kan jag inte förneka. Inte ens så här 40 år efteråt. Och jag förnekar inte heller att det är något speciellt med den där huvudbonaden som på något underligt sätt ännu finns kvar i garderoben trots att jag skrev en AFSE-blankett när den försvann strax före muck.

200 Barrén, KJ 68

Plutonchefsskolan 1968. Lt Osis ses i mitten av bakre raden. 

Vad hände 1968?

Alexander Dubcek blir ny partiledare i Tjeckoslovakien. Vinter-OS i Grenoble blir stor framgång för Norge. Jean-Claude Killy blir spelens kung. Utbildningsminister Olof Palme deltar i stor demonstration mot USA:s krig i Vietnam. USA kallar hem sin ambassadör. The Supremes spelar en vecka på Berns. Fem dagars skolvecka genomförs. Martin Luther King mördas. Internationella olympiska kommitén utestänger Sydafrika för apartheid. Demokratiseringen i Tjeckoslovakien får namnet ”Pragvåren”. Kravaller i Båstad inför Davis Cup-match mot Rhodesia. Revolutionära studenter ockuperar kårhus i Stockholm. Robert Kennedy skjuten i Los Angeles. Sovjetiska trupper invaderar Prag. Folkmord och svält i Biafra som resultat av inbördeskriget i Nigeria. Filmen ”Mandomsprovet” har Sverigepremiär. Sommar-OS i Mexico. Segerceremoni förvandlas till black power-demonstration. 


Vi söker kontaktpersoner för grundutbildningsåret 67-68

Vill du hjälpa KJV att hålla kontakten med alla gamla och nya kustjägare? Vi söker kontaktpersoner som kan hjälpa oss med att komplettera befintliga register med rätt kontaktuppgifter och utbildningsår. Eller vill du kanske ordna en plutonsåterträff?

Kontakta Henrik Hessbo via epost på kansliet@kustjagarna.se för mer information.


Okänt eko

Film från 1967 som visar marina övningar och de händelser som utspelade sig i samband med att ett okänt eko uppträder i övningsområdet. Kort sekvens med landstigning från 200-båt.