Jägarfixet

Det började med att 65 Karlsson och 51 Ågren kallades till ordergivning under gång med landstig- ningsbåt 219 någonstans i norrskärgården hösten -62.

– Er uppgift är att ta er till denna ö – (det pekades på sjökortet), spränga den minspärrtropp som finns där – och ta er tillbaka till denna ö (nytt pekfinger) där vi träffas om 24 timmar.

Vi fick ordna med utrustning, kläder och lite mat och sjökort, kompass och en klepperkanot gjordes i ordning med paddlar, som gick lätt att ta isär. Så sattes vi iland på ön, med kanoten och grejorna och hade en dryg mil att paddla, och 200-båten for vidare.

Vi stannade på vår UFA-ö (UFA = utgångsläge för anfall) och avvaktade skymningen och gjorde oss i ordning och maskerade oss – inför nattjobbet. Ingen av oss hade varit på ön förut så detta var ”okända vatten”.

Var låg bunkern med den smala siktspringan, var fanns vakterna och förläggningen? Det fick spaningen ge svar på.

Vi anlände till en strand med klapperstenar i mörkret efter att ha gjort ”tyst paddling” sista bi- ten. Efter att ha lyssnat efter ljud och rörelser gick vi iland och drog upp kanoten som doldes i ett snår när vi var klara med maskeringen. Svarta som synden i ansiktet, mörka overaller och mörkbruna gymnastikskor och med varsitt vapen - k-pist mod 45 B och sprängdeg (modellera) började vi röra oss för att spana av ön. Efter ett tag upptäckte vi en stig som vi försiktigt följde – den kunde ju vara en patrullstig också – och kom till ett hus, där vi gick in efter att ha avvaktat länge i skydd. Vi smög oss in och tittade – då dörren var olåst. Det var den förläggning som vårt objekt hade och det sovs skönt i slafarna när vi tassade igenom några rum. Vi tog fram vår sprängdeg, apterade och skrev ett meddelande ”Kilroy was here”, lade det på bordet och gick ut, lika tyst som vi kommit in. Nu var vi på rätt väg, men var låg bunkern? Vi smög tyst och sakta runt en liten bergshöjd och plötsligt blev jag varse ett mycket dämpat rött ljus från en ”springa”, ca. 20 cm hög och omkring 60 cm lång och innanför – från ca. en meters håll – står en person och tittar ”ut” genom denna öppning. Jag tror inte att han såg mig – men jag såg honom mycket bra och duckade snabbt. Hjärtat bultade och jag rörde mig bort från öppningen. En järndörr öppnades och någon kom ut i kvällsmörkret – kanske var det vaktposten. Jag satte mig på huk och var tyst, men efter kanske en kvart behövde jag röra på mitt domnande ben och en kvist knäcktes. Skrik och gap – skottsalvor och alarm! Snabbt – utan att ha sett våra motståndare drog vi oss bort, gick en krok till vår kanotplats och paddlade iväg. Vi hade klarat oss, personalen var någonstans i himlen. Det blev lite bråttom så någon sprängladdning levererades inte genom sikthålet.

Vi anlände till vår mötesplats på morgonen och fram på dagen kom 200-båten dit.

Epilog: Efteråt fick vi kontakt med ”folket i bunkern” som berättade att de sprängt en 200-båt den natten vid en minlinje så vi hade varit för oss själva – om det varit skarpt läge.

Jag tror att 65:an ler i sin himmel, när han tänker på vårt ” fix”.

Korsö torn

Sommaren -62 rann på med varjehanda sysslor, som servitör på officersmässen, latrintömmare vid Revengegrundet, mycket fysträning med ”flygande tacklingar” när vi tränade på att ta poster, närstrid och övningar i att ta sig ur strypgrepp, både framifrån och bakifrån, med folk sittande på magen och så vidare. Intensivt och lärorikt ofta under furir Kouppala, denne utmärkte krigare och instruktör. En kille vi gillade! Så var det mycket landstigningar vi övade.

Så var det också vakttjänst och det skedde bl.a. med spaning från Korsö torn.

Utrustad med en k-pist och fullt skarpt magasin om 36 patroner 9 mm. ammunition hade jag en post från 02.00 – 06.00 en sommarnatt i juli. Med denna vapenutrustning skulle väl skottfältet räckt ner till stranden av Korsö – eller kanske några meter längre ut i vattnet.

Vid 04.00-tiden spanades det i den fina kikaren runt om ön och ut mot Almagrundets fyrskepp som låg ca. 8 distans ut. Vad var det? Några okända profiler avtecknade sig mot horisonten.

Tre, fyra fem profiler, ja sex stycken rörde sig därute och plötsligt såg jag det! Det var fartyg och de liknade krigsfartyg. De girade upp på linje från syd till nord och nu kunde jag se profilerna – KRIGSFARTYG – och så satte de av in mot Sandhamn. En eller två var stora som jagare – och nu gick det fort! På telefonen och ringde till vakten – Krigsfartyg på väg mot oss!!! Kaos och kalabalik – telefon in till Stockholm – någonstans – ordern var:

– Spana vidare och håll oss informerade!

Snabbt närmade sig den hemliga eskadern på kurs syd Sandhamn – in mot Stockholm. Ja, de var krigsfartyg alla skeppen. Nya telefonsamtal där jag uppmanades att titta på flaggföringen, men avståndet var för långt. Jag och min k-pist kunde inget göra – när blev vi anfallna?

Vakten var på hög alert och så småningom visade det sig att det var ett franskt flottbesök som skulle besöka Stockholm med både jagare och fregatter och Korsö-folket hade inte blivit varskodda om detta – men det visste ju inte utkiksvakten i tornet på Korsö – denna vackra sommarmorgon.

Högvakten juni-62

Efter att ha tränat i ett par månader under fänrik Marell gick sista drillen med vita beklädnader och gröna baskern alldeles utmärkt. Vid ”Framåt marsch” small det en gång, gemensamt och vid ”Halt” small det två gånger – gemensamt och med eftertryck. Det fungerade utmärkt! Bussresa in till slottet och inspektion – som kunde gått bättre för min del. En överste Wachtmeister stannade framför mig vid inspektionen – påstod att jag ”blängde” på honom och skulle lära mig att ”titta rätt fram” när han passerade. Efter ett nytt försök och en utskällning gick han vidare, mycket irriterad. Ingen bra start på vårt 48-timmars uppdrag, att från torsdag lunch till lördag lunch vakta slottet. Men mer skulle det bli – och när vi kom marscherande in på borggården kommenderades det halt – på fel fot – så det lät som ”ett dåligt eldöverfall med ogemensam eldöppning”! Inom en halvtimme hade ryktet nått Borgen.

Rullande 4-timmars vaktschema genomfördes och på natten mellan fredag och lördag stod jag och tittade på när det rika folket släckte sina lampor på Grand hotell mitt emot Logården som var post nr 4. Enformigt – men ändå något att titta på – då det tjuter i bildäck någonstans uppifrån Slussen och polissirener tjuter strax efter. På den tiden var det vänstertrafik och nu kom en personbil i säkert 100 km/tim på fel sida vid Skeppsbron körande mot Kungsträdgården.

Då jag var god skytt på den tiden – med 139 poäng på första övningsskjutningen för automat- skyttemärket (av 140 möjliga) tänkte jag blixtsnabbt: ”Jag skjuter sönder hans framdäck!” –avståndet var ju under 50 meter! Jag lade an vapnet mot kinden, men sköt inte – någon högre makt var förmodligen inblandad som motvikt till mitt grumliga förstånd och både flyktbil och polisbil dånade förbi i hög hastighet.

Epilog; Jag gissar att ”ett envarsingripande” hade betytt någon eller några månader på ”kåken” om den goda féen inte ingripit – och det var det ju inte värt, det var ju trots allt den lede fi vi skulle besegra!

Repmöte -67

Åren gick och det blev ett av flera repmöten – som man hade på den tiden. Vi gjorde 30 dagar varav vi hade 28 som vi idkade rörligt friluftsliv på. Övrig tid var in- och utryckning.

Vi hade jägarbaser för kompaniet och en dag kallades jag och tre kompisar till övningsledning- en för ”information”. Ordern var – Ni skall ta er till Stora ön, spana och spränga så många eldrör som går på pjäsplatsen och så förstöra vad ni kommer åt, som ledningscentral och minspärrtropp. Vi hade omkring ett dygn på oss.

Förberedelser och båttransport till ena änden på stora ön och vandring/spaning mot pjäserna. Efter flera timmar var vi där – liksom ca. 200 ”fi” som blivit varskodda om vår ankomst. Inget guldläge, men när vi kom fram till de stora kanonerna upptäckte vi att ”personalen” satt grensle över eldrören – och väntade på nattligt besök. Strålkastare och omringning när vi skulle aptera vår sprängdeg på kanonerna – jubel från ”segrarna” – vi var ju bara fyra.

En avledande manöver på överenskomna signaler och ”mycket eld i målet” som tog våra besegrare på sängen och i förvirringen var vi snabbt borta, utan att de hunnit skjuta något på oss.

Ligga och trycka – planera för nästa del och uppdelning av styrkan, där mitt uppdrag var att kolla vaktposten till stridscentralen. Iklädd overall, lillolle, gymnastikskor, vapen och maskerad så att min mor aldrig skulle känt igen mig – gick jag fram till den nyanlände vaktmannen, som dagen innan varit en hemmapappa, hårt jobbande och varsamt tagande om hand om sin familj därhemma. Nu var han ute på sin första vakt och ett stramt – GIV AKT och LÄMNA AV! Det ställde honom helt! Han förklarade sin vaktinstruktion, objekt och den inspekterande ”kapten Johansson” förklarade sig nöjd med hans arbete och den stridsdomare som fanns med oss tittade och lyssnade under tystnad på skådespelet.

Vakten beordrades att inte släppa ner någon igenom de stora ståldörrarna då infiltratörer förväntades i området i natt. Jag gick in och ner genom den sprängda spiralvägen – förbi insprängda logement med sovande soldater och långt ner till botten med ledningscentralen och den glastavla som man ofta ser på hangarfartygens ledningsrum på filmerna. Där nere satt bemanningen och överrumplades av det oväntade besöket.

– Skall jag skjuta er eller ger ni er direkt? De gav sig och ville inte ha krutrök och dån nere i sitt bergarum.

– OK, då är ni utslagna i en timme och får inte göra något – annars skjuter jag er alla! Snabb avfärd uppåt i spiralen där några soldater vaknat. En eller flera skottsalvor in i rummen – så var det problemet avklarat och ut igen, till kompisarna. Nu var vi jagade och ”ett hett byte”. Hela garnisonen var ute och letade och vi beslöt att testa att ta en ksp-ställning, men fick stoppa ca. 10-15 meter från ställningen.

Nästet låg vid sidan om en väg och nu kom det en patrull på vägen, vi låg i diket och kunde ha tagit i deras ben, när de gick förbi, om vi velat, men de såg oss inte. Dags att dra sig tillbaka, men minspärrtroppen var ju kvar. Förflyttning, lokalisering och planering resulterade i skenmanöver + omfattning. Min uppgift blev att avleda den dubbla ksp-bevakningen på vägen mot bergrummet, medan kamraterna skulle göra ett eldöverfall från ena flanken. Efter förberedelserna tog jag ryggsäcken på ryggen, vapnet över axeln och vandrade rätt upp mot ksp-bevakningen.

– Halt -vem där? osv.

– Kom fram, lägg vapen och utrustning! Folk siktade på mig och omringade mig. Efter ett ”samtal” där jag försökte förklara att jag kommit sent med en 200-båt som vi hört någon timme tidigare och att jag skulle anmäla mig till denna avdelning.

En mycket misstänksam officer sade att det skulle han minsann kontrollera! Följ med här! Svårt läge – omringad, många siktade på mig och ingen trodde mig – det verkade kört – vad gjorde kompisarna, när skulle de ”slå till” med sitt eldöverfall?

Jag sade:

– Vänta lite – jag har plånboken med ID-handlingen i ryggsäcken – får jag ta den?

– OK, lät det, men istället tog jag vapnet, osäkrade det och oskadliggjorde min bevakning och bemanningen inne i förläggningen vi var på väg till samt knäppte officeren.

Att han inte blev glad utan skrek fula saker om att luras gjorde inte ”segern” mindre bra.

Epilog: Så snabbt tillbaka med vår patrull – båten kom och hämtade oss några timmar senare, uppgifterna blev fullgjorda och på uppställningen på förmiddagen tog kompanichefen till orda:

– Jag hörde att Ågren och kamraterna varit i farten i natt.

– Ja, chefen!

– Bra gjort!

Peter Ågren, KJ 61-62

Grundutbildning 1961-1962

Sittande från vänster: Bengt Kuoppola, Kurt Wijk, Sven Persson, Sjöberg, Torsten Dahlén, Walter Hårdsten, John Rodén, Åke Larsén, Åke Brymér, T-R Nilsson, Sven Hogevall, Anders Marell, Lars Wiklund, Torbjörnsson, Leif Skantze 

Vad hände 1962?

Beatles döms ut av skivbolaget Decca. Första amerikanen i rymden, John H Glenn, färdas tre varv runt jorden. Vapenstillestånd mellan Frankrike och FLN i Algeriet. Sverige vinner VM-guld i hockey i Colorado Springs. Stockholms nya internationella flygplats, Arlanda, invigs. Adolf Eichmann avrättad i Israel. Nio-årig grundskola med sifferbetyg beslutas. De första satellit-TV-programmen sänds. Marilyn Monroe avlider efter överdos. Cubakrisen når sin kulmen. Ryssland monterar ner sina raketbaser på Cuba. Svensktoppen introduceras. Det nya stridsplanet ”SAAB 37 Viggen” visas för allmänheten.


Vi söker kontaktpersoner för grundutbildningsåret 60-61

Vill du hjälpa KJV att hålla kontakten med alla gamla och nya kustjägare? Vi söker kontaktpersoner som kan hjälpa oss med att komplettera befintliga register med rätt kontaktuppgifter och utbildningsår. Eller vill du kanske ordna en plutonsåterträff?

Kontakta Henrik Hessbo via epost på kansliet@kustjagarna.se för mer information.