Så var det då

Vi ryckte in i november -57 till KA 4 i Göteborg och den första tiden fram till jul fick vi i stort sett lära oss exercis och genomgå olika fystester. Dessa var säkert inte lika tuffa som dagens, men ledde ändå fram till att sex av oss kommenderades till tjänstgöring vid Närförsvarsskolan, KA 1, Vax- holm. Om dagens krav hade gällt då, skulle åtminstone jag aldrig ha platsat, dock var mina futtiga 67 kg i alla fall vältränade tack vare olika idrotter. Här vill jag passa på att anmärka, att fyskrav borde komma i andra hand, då det viktigaste trots allt är vad som finns innanför pannbenet.

Sextetten åkte tåg upp i början av januari -58 till KA 1, blev placerad i avdelning två i fjärde plu- tonen, där sergeant Torsten Nilsson var chef. Vi kallade oss för ”främlingslegionen” för att de flesta i plutonen inte kom från KA 1. Utbildningen innehöll mycket fys, närkampsträning och även vin- terutbildning: hasa plank (tjocka björkskidor) på isar som just den vintern mest bestod av vattnig snö, bada frivilligt i isvakar samt osynliggöra sig i vit snödress.

Eftersom kustjägarutbildningen hade nyhetens behag för överheten fick vi göra många uppvisning- ar, bl.a. för Riksdagen med Tage Erlander i spetsen. Vid ett sådant tillfälle skulle vi visa att vi kunde skjuta granatgevär från en ö till en annan, men vårt befäl litade inte på att vi skulle träffa målet och litade hellre på knallskott vid grg och vid målet. Laddaren skulle följa handsignal, men missade tändningen, och knallskottet kom därför först vid målet. Märkte inte åskådarna detta, eller höll de god min?

Den första manövern skedde på Värmdö där vi skulle agera B-styrka mot ett repförband som be- stod av ett cykelkompani på väg genom ett skogsparti. Vi var väl för duktiga för pga. våra snabba eldöverfall fick de göra så många avstigningar på ca. en kilometer att det tog dem ca. tre timmar att passera. Efteråt då vi träffades var vi måttligt populära. Efter denna tvådygnsmanöver kom vi till- baka till regementet lagom till blodgivning, där det flesta av oss somnade under tappningen efter- som vi hade dragit på oss lite sömnbrist – men 18 kronor var fick vi.

Skjutning på Myttinge i stor mängd med olika vapen utfördes i början av utbildningen. Vid ett sådant tillfälle under ledning av furir Fredriksson var vi på väg hem, tungt utrustade med grg och kulsprutor och troligen skulle han imponera på ett högre kompanibefäl och kommenderade språng- marsch i det varma vädret. Vi lydde under tyst protest och hämnades genom att vara så snabba att vi sprang ifrån honom, så när han beordrade vanlig marsch ”hörde vi inte honom”. Efter ett par varv runt kaserngården, vanlig marsch och slutligen halt, fick vi en utskällning av pluton- befälet, det var det väl värt. Vad vår kompanichef Åke Larsén, som åsett spektaklet, sade till furir Fredriksson har hittills varit en militär hemlighet.

Större delen av grupp 3 o 4, 4:e pluton. 

Foto: Lars Schönbeck

I början på juni åkte vi till ytterförläggningen på Järflotta och inkvarterades i baracker med två grupper i varje. Vår okunskap om mygg och dylikt, den varma kvällen och öppna fönster bidrog till en betydande blodförlust – men vi lärde oss fort. Midsommar närmade sig och vi skulle lösa vaktfrågan. Fem kronor per man samlades in för frivilliga och eftersom ”främlingslegionen” ändå inte skulle hinna åka hem så ställ- de vi upp. Det blev ändå en rolig midsommarafton, både vakten och befälet var salongsberusade. Vi smet med kanoterna till Nynäshamn, men vid hemkomsten på morgonkvisten åkte vi dit. Resultat, kompaniförbud en vecka samt nästkommande latrintömning.

Helgpermission var från lördag 12 till söndag 24. En lördag förmiddag före permissionen gällde handgranatskastning med skarpa granater under ledning av plutonchef lt Högelin. Efter genom- gång av säkerhetsföreskrifter ålade vi fram mot det värn dit granaterna skulle kastas. ”Aptera gra- nat!” beordrades, efter detta ”Osäkra!” och två granater släpptes i värnet. Men istället för ett ljudligt skrammel hördes ett diskret plupp, och sedan översköljdes vi av en stor vattenkaskad – det hade nämligen regnat mycket dagarna innan och ingen hade inspekterat värnet. Ett stort flin spred sig över de stridsklädda mannarnas ansikten, men någon som hade långt till ett leende var plutonchefen som redan hade snofsat upp sig för permis.

Efter en manöver på Bodskär inträffade något som egentligen var livsfarligt, men som så här i efterhand har blivit ett minne för livet. Vi skulle bara sova, men någon klantskalle, än idag okänt vem, hivade ner en ask med lösa kpistskott i tältkaminen, som inte hade överstycket pålagt. De lösa skotten flög upp och perforerade tältduken och alla kastade sig i skydd. Kompanichefen beordrade omedelbar uppställning, men den som var skyldig trädde inte fram. Då fick vi ställa upp en gång i halvtimmen, cirka fem till sex gånger, innan en grupp tog på sig ansvaret. Dagen efter tog emellertid gruppen tillbaka sitt erkännande och på frågan varför lät det: ”Vi var så trötta och ville äntligen sova”.

RM i terräng. 40 deltagare.

1: 67 Lembke, Närsf, 15.08. 2: 63 Müller, Närsf 15.40. 3: 101 Schönbeck, Närsf, 16.34. 4: 40 Westlund, Närsf, 16.40. 5: 32 Åsman, Närsf, 16.49. 6: 693 Jacobsson, 1 batt, 16.55. 7: 93 Lundkvist, Närsf, 17.05. 8: 97 Mentzer, Närsf, 17.10. 9: 52 Blomqvist, Närsf, 17.20. 10: 39 Jern, Närsf, 17.24. 11: 68 Gustafsson, Närsf, 17.25. 12: 76 Jonsson, Närsf, 17.42.

Foto: Lars Schönbeck

Inom idrotten skulle vi helst vara bäst i allt som vi deltog i. På regementsmästerskapet i terränglöpning hade vi tolv man med och släppte endast in en enda utombys på sjätte plats. Rindöstafetten vann vi också överlägset. Där sprang jag den längsta sträckan, eftersom jag i samtliga plutonens åtta km terränglöpningar minst två gånger per vecka var etta i samtliga. Vår lumparkompis 98 Göran Karlsson, 90 kg rena muskler menade: ”Jojo du Lasse – sätt på dig en ryggsäck med 25 kg och spring sedan, så får du se hur lätt det är”. Orientering var inte min starka sida, men pga. min löparkapacitet måste jag ändå ställa upp. Jag sprang mest stigar och vägar och såg med jämna mellanrum en major i femtioårsåldern. Säkert sprang jag minst dubbelt så långt som honom, men kom i mål bara en minut före honom. Vårt handbollslag spelade tyvärr enbart träningsmatcher.

Slutmanövern gick av stapeln på Västkusten. Vi som var från KA 4 fick följa med på 200-båtarna. Det gick inte att ta Göta Kanal då 200-båtarna inte kunde gå tillräckligt långsamt, inte ens på endast en motor.

Alltså måste vi köra runt kusten i ganska grov sjö, via Kalmar och Helsingsborg till Göteborg. Farleden in till Kalmar är ganska krokig, men vår båtchef Torsten Nilsson kollade på sjökortet, hittade inga grund att gå på och gick rakt in till Kalmar. Så förkortade vi vår skumpiga färd lite grand, ty det är inget nöje att transporteras en längre tid med 200-båt i grov sjö, efter tre dygn var vi i Göteborg. Vårt första uppdrag under manövern var att under natten i mycket hårda vindar gå från Nya Varvet i Göteborg och ta oss ut i Nordsjön ombord på motortorpedbåtar och anfalla kryssaren Tre kronor.

Efter det uppdraget skulle vi landstiga i Marstrand vid fyrasnåret på morgonen för att anfalla fästningen och som eldunderstöd användes rökgranater och ksp. Ett tidningsbud råkade befinna sig på kajen, blev antagligen litet skrämd, kastade ifrån sig tidningsbunten och sprang som sjutton. Nästa natt skulle vi anfalla en eldledningscentral på en ö i närheten av Styrsö. Första delen gick med 200-båt och sista med kanot. Det var perfekt jägarväder med regn, blåst och mörker så vi kunde ta oss in till centralen och placerade våra hälsningar, skrivna på brädlappar, både här och där. På mor- gonen när stridsdomaren förhörde sig om eventuella aktiviteter under den gångna natten, blev svaret: NEJ! Stridsdomaren visste att jag låg 50 m bort, och när han ropade på mig, reste jag mig och visade sedan var vi hade lagt våra ”visitkort” Efter manövern gick vi med 200-båtarna till KA 4, men hade glömt att ta ner våra vita fiendeflaggor och möttes av minst tio minuters skottlossning, för alla ville väl skjuta upp sina magasin då de tydligen inte fått göra av med så mycket skott vid hemmabasen och ville slippa göra patron ur.

Vaktstryparen modell Nypa. 

Foto: Lars Schönbeck

Till muckarfesten på en källarkrog i Gamla stan tog vi oss snyggt och prydligt på ett led med en fot på trottoaren och en i rännstenen. I sista sekunden fick vi också lära oss – under mycket fest och glam – om den nya Vaktstryparen modell Nypa, vilken skulle förvaras i en papperspåse runt halsen medan man ålar sig fram mot vaktposten.

Till sist vill jag nämna att vår lumparkompis 92 Gunnar ”Stenis” Stenbeck har bidragit med vissa minnen och väsentliga detaljer.

101 Lasse Schönbeck, KJ 58

Grundutbildning 1957-1958

Befäl detta år var bl.a.: Bengt Molin, Erik Sundberg, Torsten Höglund, Martin Svensson, Lars Larsson, T-R Nilsson, Herbert Johansson, Walter Hårdsten, Rolf Högelin, Lennart Magnusson, Åke Larsén, Nils-Gunnar Olivenbaum, Kurt Jonasson, Sven Hogevall, Stefan Furenius.

Vad hände 1958?

Amerikanerna lyckas äntligen få upp Explorer, en satellit på 13,6 kilo, som skjuts upp av en Jupiterraket. Den svenska försvarsbudgeten finansieras av punktskatter. Chrustjev inför provstopp. En rebellarmé ledd av Fidel Castro inleder en offensiv mot Havanna. Världsutställning i Bryssel. Musikalen My Fair Lady har premiär i Lon- don, med Julie Andrews i huvudrollen som Eliza. De Gaulle åter till makten. Svenskt silver i fotbolls-VM efter förlust mot Brasilien i finalen, Pelé glänser. AMSA (Aktionsgruppen mot svensk atombomb) bildas av bl a Per Anders Fogelström, Barbro Alving och Sara Lidman. Sven Davidson och Ulf Schmidt vinner sensationellt dubbeln i Wimbledon. Filmen ”Bron över floden Kwai” har premiär. Ubåten Nautilus passerar Nordpolen under isen.


Vi söker kontaktpersoner för grundutbildningsåret 57-58

Vill du hjälpa KJV att hålla kontakten med alla gamla och nya kustjägare? Vi söker kontaktpersoner som kan hjälpa oss med att komplettera befintliga register med rätt kontaktuppgifter och utbildningsår. Eller vill du kanske ordna en plutonsåterträff?

Kontakta Henrik Hessbo via epost på kansliet@kustjagarna.se för mer information.